Idag är det Sveriges nationaldag (jag tror det är för att vi ska minnas när Gustav Wasa blev kung någon gång på 1500-talet), vädret har varit underbart och både maten och sällskapet på det svenska generalkonsulatet var värda besöket. Grattis Sverige!
För mig känns ändå min egen ettårsdag som präst ännu viktigare. Den 6 juni 2021 prästvigdes jag i Borgå Domkyrka. Det var och är ett enormt steg för mig, och ett steg som aldrig kan göra ogjort. Under året har jag mötts av många intresserade, nyfikna och kanske förvånade frågor. Jag tänker att årsdagen kan vara ett bra tillfälle att offentligt besvara några av dem. Här kommer alltså svaren på några frågor, som jag relativt ofta får:
- Jag tycker det känns helt rätt att vara präst! Jag skulle inte vilja göra någonting annat, och jag hoppas att jag, med Guds hjälp, kan göra det jag är avsedd att göra.
- Jag ångrar alltså inte att jag blev präst, snarare tvärtom, jag är lycklig över det! Samtidigt ångrar jag inget av min tidigare yrkesbana. Jag har haft förmånen att jobba på Ålandsbanken, i Mariehamns stad och åt Wiklöf Holding. Jag skulle absolut inte vilja vara utan någon av de erfarenheterna och jag tycker mig fortfarande ha vänner från de här epokerna. Jag tror jag blev präst när jag var ämnad att bli präst…
- Nej, jag har egentligen inte valt att bli präst… Jag har inte sökt vägen, det är snarare vägen som har sökt mig. (Jag sökte [i någon mening] hög lön, status och makt. Just dom tre hittar man inte i prästens roll) Men HUR sökte då vägen mig? Ja, åtminstone så att min kära hustru för några år sedan ville gå i kyrka 52 söndagar i rad. Jag följde med ibland. Det var ett litet måste, som blev en vana och utvecklade sig till ett behov. Nu har jag svårt att föreställa mig livet utan ett aktivt Gudstjänstliv…
- Prästyrket är inte alls som jag föreställde mig. Det är på många sätt bättre än jag kunde hoppas, och i vissa avseenden sämre än jag fruktade. Jag tänker inte utveckla vad som är vad, eftersom varje precisering i de här frågorna kan och kommer att missförstås – både på allvar och på skoj…
- Jag har ingen magisk direktkontakt till Gud och kan inte utföra magiska tricks. Vi har alla precis lika nära till Gud, och den söker kommer att finna… NEJ, jag kan inte förklara det här. Poängen är att det finns något som är större än det förklarbara, det som bara kan förnimmas…
- Jag har inte slutat svära [helt], dricker fortfarande en del alkohol, drar usla skämt, slår dåliga golfslag, bekymrar mig överdrivet mycket om engelsk fotboll, försöker göra goda affärer och är på det hela taget en mycket normal människa…
- Jag är helt övertygad om Guds existens och lite bekymrad över att så många människor inte verkar dela denna min övertygelse. Å andra sidan ger ju just det mig en livsuppgift – mitt kall är att visa på Guds kärleks stora kraft i den form som den framfördes av Jesus Kristus och alltjämt kommer till oss genom den Heliga Andens verk.
- Jag är mycket bättre på att säga rätt saker än att själv leva efter vad jag sagt…
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 