Golf och Helig ande

En av ett golfpro inspirerad predikan kan utgå från ett sånt här manus…

För många år sedan fick min dotter en liten golfklubba i plast. När hon lekte med den slog hon och ropade samtidigt: ”nej”. // Så negativt hade jag tydligen lärt henne tänka om golf – att varje slag åtföljs av missnöje.

Jag kom att tänka på det här snart 20 år gamla minnet när min golftränare i måndags sa att jag skulle gå ut på banan med ett enda mål – att inte reagera negativt på någonting. Sedan talade han om hur våra tankespår är lika vanebildande som tobaksrökning, vikten av att alltid vara positiv, vikten av att aktivt värja sig mot dåliga tankar och vikten av att vara nöjd med det utfall man får och gå vidare från det läge man har – vilket det än är. Han talade om vikten att sluta vara rädd och i stället känna sig fri att – med glädje – göra sitt bästa.

Han pratade om golf. Jag tänkte att han lika väl kunde ha talat om livet. Jag tänkte att den här golflektionen skulle kunna vara en jättefin predikan. Särskilt på pingstdagen, faktiskt…

Jesus säger i evangeliet: Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Känn ingen oro och tappa inte modet!!! Det är liksom själva essensen i kristendomen – åtminstone som en vardaglig levnadsregel. Jag tror att vi kan få hjälp av den heliga Anden med just att inte känna oro eller tappa modet.

Det här är en central fråga, en central uppmaning, en central gåva i hela kristendomen. Vi ska inte vara rädda, vi behöver inte vara rädda, vi får kanske inte ens vara rädda – eftersom det inte finns något att vara rädd för. Vi är ju älskade, förlåtna och frälsta.

Och ändå går vi ofta omkring och är just rädda och oroliga för än det ena och än det andra. Kanske för att dö, kanske för vad som ska hända efter döden, kanske för jobbet och relationerna, kanske för skolan och mobbingen, kanske för att inte duga – eller som jag då…för att en golfboll inte ska flyga exakt dit jag vill att den skulle flyga. Kanske är vi så rädda att vi tar ut olyckorna på förhand och ropar ”nej” förrän vi vet hur det gått. Kanske vi till och med är så rädda att vi för över den rädslan till våra närmaste? Och så står den lilla flickan där och leker att hon är rädd och kommer att misslyckas…, i stället för att glädjas fullt ut. Så utomordentligt dumt.

Pingsten lär oss att vi alltid kan få hjälp om vi vill. Du kanske tänker att det vill man väl alltid…, men det är jag inte så säker på. För jag tror att den heliga Andens hjälp fordrar att vi överlåter oss och litar på hjälpen – innan vi fått den. Vi kan inte tvinga fram hjälpen, vi får den om vi litar på den. Jag är tillbaka till ett av mina favoritteman. ”Du ser det när du tror det” – inte tvärtom, som man kunde tycka att vore logiskt. ”Du får hjälpen när du överlåter dig åt hjälparen, när du släpper kontrollen…” Men kontrollen vill man ju inte gärna släppa i lägen när man redan känner att man är utsatt och behöver hjälp… Lite moment 22 här, inte sant?

Släpp in Anden, överlåt dig, låt Anden göra sitt jobb! Och hur lätt är det då – mitt i krig, postcovid, inflation, börsfall, stigande räntor och klimatoro?

Vi kanske får gå till mitt golfproffs igen. Visa inga negativa känslor även om de finns där. Genom den övningen kommer de negativa känslorna att minska… ”Fake it til You make it” – Låtsas att du kan till dess du kan på riktigt.

Kanske överlåtelsen till hjälparen, till den heliga Anden kan gå via en annan stark kristen princip – förlåtelsen. Förlåt andra, förlåt dig själv och använd principerna om den välvilliga tolkningen och att spela bollen som den ligger.

Förlåt de oförrätter du tycker dig möta och om du tycker det är omöjligt – agera ändå som om du förlåtit.

Förlåt dig själv och var snäll mot dig själv. Om du någon tycker att du själv inte duger eller är bra nog – bete dig ändå som om du duger.

När du tycker att någon pratar eller beter sig på ett sätt som för dig är obegripligt eller till och med sårande – fundera över vad den allra mest välvilliga tolkningen av situationen kan vara, och respondera sedan utgående från den välvilliga tolkningen.

Och likt golfaren som alltid har att spela bollen precis som den ligger – oavsett varför och hur den hamnat där – gör med gott mot ditt bästa i den situation du är i.

Jag tänker att om man förlåter sig själv och andra, söker den mest välvilliga tolkningen av varje situation och utan att klaga gör sitt bästa i den situation man är i så ger man den heliga Anden en verkligt fin möjlighet att ta plats i och förbättra ens liv.

Till sist kanske jag själv också tillsammans med min dotter frimodigt kan svinga min golfklubba och tänka att ”Yes, det blir nog bra det här – var bollen än landar”. I den andan får vi vända oss till vår Gud och tillsammans bekänna vår tro:

Jag tror på Gud, Fadern, den allsmäktige,

himlens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus,

Guds ende Son, vår Herre,

som blev avlad av den heliga Anden,

föddes av jungfrun Maria,

led under Pontius Pilatus,

korsfästes, dog och begravdes,

steg ner till dödsriket,

uppstod på tredje dagen från de döda,

steg upp till himlarna,

sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida

och skall komma därifrån

för att döma levande och döda,

och på den heliga Anden,

en helig, allmännelig kyrka,

de heligas gemenskap,

syndernas förlåtelse,

kroppens uppståndelse

och det eviga livet.