Kära nån då…

Detta är ett väldigt åländskt inlägg…

Jomala kommun ”larmar” nu om att ett system som uttryckligen skapats för att ta medel från stora kommuner och ge till små verkar ”drabba” dem då de växer… Vad hade man trott, egentligen?

Alla stödsystem har två effekter. Den första är att det ger pengar till dem man avsett att ge stöd år. Den andra effekten är att potentiella stödgivare anpassar sig till systemen för att få så mycket stöd som möjligt. Om man därför stöder ineffektiva och små strukturer just för att de är ineffektiva och små, så kommer de potentiella stödmottagarna att vilja vara små och ineffektiva. Rimligen förstår våra politiker att stödsystem också har en styrande effekt – inte bara en stödjande. Så varför är man då förvånad över att det blir sämre stöd när man blir större och effektivare? Obegripligt!

Frågar du dig hur en kristen präst som predikar omsorg om de svaga kan ha en så här ”kapitalistisk” syn? Det är därför att det inte är särskilt varken mänskligt eller kristet att vara så ineffektiv att medel som kunde användas för att hjälpa behövande i stället går till byråkrati, och det är därför att jag faktiskt månar om de svaga. Jag vill att Åland ska bli en administrativ enhet med lika villkor för alla och inte ett splittrat samhälle med olika levnadsvillkor och ständiga strider om fördelning och omfördelning.

Har jag skrivit ungefär det här förut? Javisst! Kommer jag att skriva det igen! Sannolikt ja, tyvärr! Jag skulle så gärna vilja debattera den här frågan med någon som inte driver ett perifert egenintresse utan faktiskt kan visa på att alla gynnas av splittring, när man lever 30 000 människor i ett ö-samhälle… För så måste det väl vara – att våra makthavare faktiskt tycker så. Annars skulle man väl driva en politik för enighet och samling i vårt lilla samhälle.

Pax ett bonum