Träningsmatta, rödvin…och nihilidocéproblemet

En torsdagskväll i februari har jag alltså köpt en träningsmatta och en flaska rödvin, lagt dem på köksbordet, fotograferat dem och menar att mina tankar runt dem kan ha något som helst allmänintresse. Underligt, egentligen… Du som läst min blogg med någon regelbundenhet förstår förstås att nu kommer det en ny sats om vikten av balans i livet och det nästan magiska ordet ”OCH” som binder ihop i stället för att hålla i sär. Jag menar på riktigt att vi som både tränar regelbundet och ibland dricker rödvin med hög sannolikhet mår lite bättre än de som bara håller sig till den ena sidan om detta ”och”. Dessutom tror jag att man i en blogg med fördel kan upprepa vissa av sina tankar och blanda dem med nytt tanke-stoff. För det första vore det ju lite naivt att tro att många läst alla mina inlägg och för det andra än mer naivt att tro att många, eller ens någon, minns vad dom läst av mina skriverier. Alltså kommer jag att börja upprepa mig lite ibland. Det känns också skönt att slå fast detta som något klokt att göra. På det sättet kan ju någon förledas att tro att jag är lite vis när jag de facto själv glömt vad jag tidigare skrivit. Nåväl, då har jag slagit fast att det är bra att se minst två sidor av varje problematik och att upprepning är bra.

Därför vidare till en ny tanke – ny åtminstone för mig, och lånad av den danske teologen K E Lögstrup vilken jag läser om i en bok av Eva Cronsioe. Lögstrup intresserar sig för tillvaron utgående från iakttagbara fenomen snarare än tolkning av gamla skrifter. Det är spännande [för mig] och en av många nya tanke-figurer jag får när jag nu är inne i en mera lyssnande och läsande fas igen.

Men poängen jag vill göra idag är att introducera begreppet ”nihilidocéproblemet” som motvikt till det sannolikt mycket mer kända ”teodicéproblemet”. Ateisterna, säger Lögstrup, har all rätt att fråga de troende hur lidandet och ondskan ska förklaras om det nu finns en god Gud. Men de troende har samma rätt att fråga ateisterna hur vi ska förklara alla de konstruktiva och positiva fenomen som faktiskt bär upp våra liv och ger dem mening, om tillvaron ytterst är intig, avsiktslös och tom.

Den frågan tycker jag är mycket väl ställd och värd att fundera på. Jag funderar för min del också på om det är rimligt att jag ibland försöker koka ner till en buljongtärning, det tankestoff som redan någon annan (här Cronsioe) reducerat till en kraftfull sås från att från början varit den relativt lätta anrättning som ett verkligt bokverk jämförelsevis är. Kan jag ge rättvisa åt ursprungsförfattaren (här Lögstrup)? Knappast. Men jag hoppas kunna så ett frö av intresse hos dig som gör att du själv utvecklar dina tankar, ifrågasätter dina invanda tankemönster och kanske söker dig till källorna för att på egen hand forska i nya tanke-figurer. Kanske du kan köpa ett verk av Lögstrup och fördjupa dig i frågan om teodicéproblem kontra nihilidocéproblem. Är det faktiskt rimligare att anklaga Gud för de tillkortakommanden vi vill anklaga honom för än att prisa honom för det goda han åstadkommer…? Och är just ”rimlighet” ens ett rimligt begrepp i detta sammanhang?

Själv kanske jag nöjer mig med att fundera över vilket av mina inköp jag ska använda i kväll, eller om jag möjligen avstår båda, lägger mig i sängen och fördjupar mig vidare i Lögstrup…