Idag blev jag farfar! Flickan tog sig in på detta dygn med 14 minuters marginal.
Känslan är en ofattbar blandning av lycka, glädje, tacksamhet, förundran och ödmjukhet inför livets under. Naturligtvis vill jag ropa ut glädjen, men samtidigt är det här en helig och privat tid för den unga familjen. Därför publicerar jag inga bilder på underverket, det får familjen själv göra när de finner tiden mogen.
Om man brukar blogga om sina tankar kan man alltså inte vara ”tyst” en dag som denna, men man kan inte heller skriva mycket. Livets under och välsignelse måste liksom få ha sin gång och behandlas med värdighet…
Som dagens tanke lämnar jag åt dig frågan om varför i stort sett alla människor är eniga om att ett litet barn är ett Guds under, men ofta slutar behandla varandra som sådana när människan blir äldre. För inte finns det väl någon ålder vid vilken en människa inte längre skulle vara ett Guds under?
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 