MXIMZE – spridda söndagstanker

Att maximera…är det verkligen det livet går ut på? Ofta känner jag att det verkar så idag. Man ska träna så att man är så stark som möjligt, eller möjligen så vacker, smidig eller uthållig som möjligt. Samtidigt ska man förstås tillreda och äta underbar mat och gärna skölja ner den med bubblande vin framför en vacker solnedgång. Men man behöver också vårda sin familj och sina vänner, tjäna mycket pengar och samtidigt ha tillräckligt med ”egentid”. Man behöver och måste så mycket idag så att man till råga på allt behöver läsa självhjälpslitteratur…

Men egentligen måste man oundvikligen bara göra två saker i livet. Man måste en gång dö, och man måste alltid välja. Man kommer inte undan att alltid göra val. Om du invänder att du vägrar se saken så, så svarar jag att det är ett val du i så fall gör…

Man måste alltså välja, och det är viktigt vad man väljer men det finns inga måsten i vad du väljer. Det viktigaste är kanske vad du väljer att tänka; Ge akt på dina tankar, för de påverkar dina dina ord. Ge akt på dina ord, för de styr dina handlingar. Ge akt på dina handlingar, för de blir dina vanor. Ge akt på dina vanor, för de formar din karaktär. Ge akt på din karaktär, för den skapar ditt öde.

Eller för att sammanfatta: Ge akt på dina tankar för de kommer att avgöra ditt öde!

Apropå absolut ingenting så sprang jag en mil efter högmässan idag (för att lite motverka den klassiska präst-smörgåstårte-magen) och jag lyssnade bara på Suomirokin klassikot. Under en dryg timme hörde jag bara en låt som jag på något sätt kände igen. Det säger nog en hel del om kulturgränsen som går mellan Finland och Åland, tänker jag. Men nu har jag liksom Levottomat Jalat, Kauppaopiston naiset, Elämän nälkä och Kuumä kesä ringande i öronen. Är det nån som läser det här som kan bekräfta att det är låtar som jag skulle känt igen direkt om jag vuxit upp på fastlandet?