behöver man kanske vara. För man blir bönhörd om man ber och önskar på riktigt, och har man då bett om [för] mycket så kan det bli stressigare än man tänkt sig…
Den som följt min blogg vet att jag försöker lära mig ett helt nytt yrke som präst, att vi renoverar mitt föräldrahem och att vi snart ska få en lite större familj. Det här är underbara saker som faktiskt räcker till för att fylla ett liv, och jag känner mig välsignad. Som krydda på det här är frimureriet igång på riktigt igen, och arbetet i ett par styrelser jag sitter i har lite höstbrådska, samtidigt som jag inte riktigt släppt mitt gamla liv utan jobbar vidare på deltid med ekonomsaker. Det sistnämnda närmast därför att det ger en nyttig koppling till något slags vanlig vardagsverklighet och jag faktiskt inte har något prästjobb efter den sist maj-22. Till råga på allt detta har jag kvar något slags manisk vilja att följa med allt som Chelsea, Djurgårn och IFK Mariehamn pysslar med…
Det ovan nämnda är allt sådant som jag gillar och på olika sätt vill göra på den tid som jag inte spenderar med familj och vänner. (Utöver det jag skriver om här ägnar jag tid åt Netflix, men det är inget jag vill nämna… ) Fulltid och drygt det alltså, och så hade jag tänkt att det skulle få vara fram till våren…
Men så har vi ju önskat oss en egen liten lägenhet i Mariehamn också. Och så gick vi och blev bönhörda också på den punkten förra fredagen. Att ”vinna” en budgivning var en ganska känslosam sak. Visst var det ju skönt att få lägenheten som vi ville ha, men tre goda vänner blev exakt samtidigt utan den lägenhet de vill ha. Dubbla känslor. Och dyrt blev det, men det bevisar ju samtidigt att det är en attraktiv lägenhet. Dubbla känslor. Och nu skall vi flytta in i den lägenhet som vi förhoppningsvis ska få åldras i, men det är stressigt att flytta och städa just när allt annat också pågår. Dubbla känslor.
Antagligen är lärdomen att man ska akta sig för att bli ”girig” också när man ber och önskar. Önskningar tenderar nämligen att gå i uppfyllelse… Nu önskar jag mig mest en sådan lugn situation att jag kan fördjupa mig i andlighet och teologi samt umgås mer med min familj. Månne inte den önskan också går i uppfyllelse – så småningom.
Just idag är det ju lämpligt att ta sig an framtiden förväntansfullt som ett barn och i trygg förvissning om att det nog finns en ängel som vakar över mig.
Och en annan som vakar över dig, bäste vän…som orkade läsa ända hit.
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 