De senaste veckorna har jag fått överraskande mycket positiv feedback i allmänhet, men framför allt om mitt sommarprat i Ålands Radio (https://alandsradio.ax/sommarprat-2021?page=2). Naturligtvis har det gjort mig glad – det gör ju positiv feedback. Men gladast blir jag när jag hör att något av det jag sagt har påverkat en medmänniska och faktiskt ändrat ett tankespår till en lite mer positiv riktning. Det är det jag brinner för, eller kanske mera högtravande uttryckt, det är det som är mitt kall. Jag vill fundera på vad jag upplevt, vad jag läst och andra intryck jag fått och så vill jag forma rimliga slutsatser om hur man bäst kan ta sig an sin stund på jorden. De tankarna vill jag sedan förmedla så att de har största möjliga positiva påverkan på medmänniskor och samhälle.
En del av feed-backen har varit av typen ”du borde prata oftare i radion” eller ”du borde verkligen komma och vara inspirationskonsult på vårt företag”. Det här är jätteglädjande och jag skulle gärna gör båda. Men egentligen är det mycket enklare att komma åt mina tankar och reflektioner de nio närmaste månaderna, för jag arbetar som församlingspastor i Mariehamn fram till slutet av maj. Det här har jag också berättat för dem som tyckt att jag har intressanta tankar och råd… Men se, då har det ofta blivit tvärstopp! Till kyrkan vill man inte vända sig, inte ens fastän man är medlem! Jag tycker det här är lite förbryllande och riktigt ledsamt. Mycket av mitt ”visdomsstoff” är hämtat ur kristen tradition, och det som inte är hämtat direkt ur den traditionen är sannolikt inspirerat av den. Vi lever mitt i en kristen kultur, men kanske är det som för fisken i vattnet – inte funderar den så mycket på att den lever i vatten. Det är det enda den vet av. På samma sätt är det för oss västerlänningar – vi lever i en kristen kultur, om vi vill eller inte, och om vi vet det eller inte.
Det jag tycker, tänker och säger bygger alltså på kristen tradition både utanför kyrkan och inne i den. Det är ju liksom samma gubbe som tänker i alla fall… Jag hoppas verkligen att vi kan träffas ofta och mycket i kyrkan eller i kyrkans omgivningar den här vintern. Antingen tycker du väl att kyrkan fungerar bra och kommer gärna, eller så tycker du som några av de människor jag träffat de senaste veckorna, nämligen att kyrkan är supertråkig, gammaldags och fördömande. Och i det senare fallet vill jag i första hand be dig att komma och ”kontrollera” vad vi gör nuförtiden. Jag upplever att vi ofta är inspirerande, moderna och kärleksfulla. Och om du inte skulle råka tycka att vi fungerar bra i kyrkan så är det ju desto större orsak att komma med, engagera sig och påverka tingens ordning. Välkommen till kyrkan, det är ju precis samma gubbe i kyrkan som utanför…
Och dessutom har jag en massa fina kolleger som förkunnar kristendom på andra sätt än jag gör. Ibland kanske man får ta och pröva sig fram bland prästerna – någons tilltal kanske passar en bra och någon annans passar en inte alls. Kyrkan har faktiskt mycket att erbjuda bakom sitt gamla rykte om stränghet och tråkighet. Pröva oss – säger samma gubbe som tidigare inte alls var präst…
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 