Gudstjänst

Jag har idag deltagit i mässan i Geta kyrka, och senaste söndag var jag i Finström. Jättefina och givande upplevelser båda två, och så brukar det vara i kyrkan på söndagarna. Efter en dryg timme av ritual, visdomsord, nattvard, sång och avslutningsvis kyrkkaffe känner jag mig stärkt, lite klokare och redo att igen möta livets utmaningar. En kuriositet är kanske att jag alltid tycker att jag hinner med mycket mer en söndag när jag deltagit i mässan än om jag inte gjort det.

Det jag funderar över är varför så få församlingsmedlemmar tar chansen att komma med. Det finns många människor som idag känner behov av fördjupning i sina liv och jag tycker mig märka en tendens bort från den tidigare så dominerande konsumismen i vårt samhälle. Jag vet att den kristna tron, det kristna budskapet och den kristna gemenskapen är glädjefylld och ger vägledning till svar på många svåra frågor. Det är frustrerande att vi inte verkar lyckas nå ut till fler människor.

Jag gissar att mången kan tycka att det är lite skrämmande med en ritual som känns främmande om man inte varit i kyrkan på länge. När ska man sitta och när ska man stå? Måste man sjunga med? Får man vara klädd hur som helst? o.s.v. Svaret på sådana frågor är att man får komma till kyrkan som man vill och att ritualen finns alltid beskriven i häften man får när man går in i kyrkan. Och skulle man inte råka förstå instruktionerna så gör det absolut ingenting. Gud är liksom inte kitslig med sånt…

Jag gissar också att någon kan tycka att det är tråkigt i kyrkan. Mitt svar är då att det möjligen är som amerikansk fotboll för mig. Jag förstår inte riktigt vad som pågår så därför tycker jag att det är tråkigt att titta på. I kyrkan behöver man dock inte stanna vid att ”titta på”. Man får delta i bön och sång, och ofta också bidra på andra sätt. Mässan gör vi alla tillsammans och ju mer man är med dess mer blir ritualen inte bara begriplig utan också ytterst värdefull. Allt handlar om att förstå vad som pågår. Förresten kan man alltid fråga någon om man inte vet…

Jag gissar också att det kan finnas en och annan som minns gudstjänster där prästen valde att vara väldigt sträng och fördömande. Jag tror att sådant har varit vanligt förr. Jag vill påstå att vi idag prioriterar förkunnelse av förlåtelse och kärlek i gudstjänsten. Vi är helt enkelt glada i kyrkan idag! Nu behöver man ju inte ta mitt ord för att det är så. Hela min poäng är att det är bättre om du kommer och kontrollerar själv…;-) Men ritual är aldrig skapad för att ge en omedelbar ”kick”. All ritual är skapad för att fungera långsiktigt. Därför är min förhoppning att många moderna människor som söker meningen med livet eller kanske bara sinnesfrid skulle ge söndagshögmässan 20 chanser i rad. Jag är nämligen säker på att de flesta som försöker det kommer att uppleva att det verkligen är mödan värt…

Kanske är det här blogginlägget att se som marknadsföring. Och möjligen är det just det kyrkan behöver. Vår ”produkt” är tron på Jesu budskap om en bättre värld, kärlek, syskonskap och allt gott till alla. Det är ungefär vad alla människor brukar säga att de längtar efter, och ändå kommer de flesta inte till kyrkan en vanlig söndag. ”Produkten” borde passa ”marknaden”, menar ekonomen som blev teolog.

Gudstjänst – att tjäna Gud – gör man inte ensam. Låt oss vara tillsammans, glädjas tillsammans och vara varandra till hjälp. Så gör vi Gudstjänst tillsammans. Och låt oss därför träffas på mässan på söndagar. Om man gillar fotboll går man ju på match, och om man gillar musik går man på konsert. Om man vill utvecklas som kristen går man till mässan. Tycker jag.