Dramatisk rubrik. Förlåt! Men jag känner mig så fundersam.
Jag har nyss kommit hem från en liten joggingrunda. Bara 7,5 km och ingen märkvärdig fart, så det är ingenting att skryta om. Jag joggar bara för att jag menar att det är bra för min kropp, och som jag tror, därmed också för mitt psyke. Kort sagt – jag gör det som är bra för mig och min kropp…och det borde ju inte vara något underligt.
Det jag egentligen skriver om är att jag passerade ett förfärande stort antal ungdomar som sakta släntrade vägen fram och rökte. De ägnade sig alltså åt någonting som vi väldigt länge vetat att är mycket skadligt för den egna hälsan. Varför i hela världen börjar så många ungdomar röka nu för tiden???? Det är dyrt, det skadligt och det är definitivt inte attraktivt! [eller är det faktiskt attraktivt i någons ögon? – det vore ju möjligen en rimlig förklaring, i så fall…]
Hur skall vi kunna inspirera våra ungdomar att göra gott för varandra och vårt samhälle, när vi inte ens lyckas inspirera dem att inte skada sig själva?
Borde vi inte helt enkelt förbjuda rökning i vårt samhälle som en kraftigt signal mot självdestruktion?
undrar eder för tillfället bekymrade teologie studerande
JORDAD ANDLIGHET 
Ja-a, det där är nog en miljoner-euros-fråga. Det som ändå är positivt är att rökning och alkoholanvändning har minskat stadigt bland ungdomen. Droger vinner istället terräng.
Jag tror att fast man vet att tobak är skadligt så är effekterna på nåt sätt abstrakta och omöjliga att greppa när man är ung. För då är man ju odödlig och allt händer ”nån annan”. Dessutom kommer ju inte skadorna genast utan först sen nån gång i framtiden. Ungas hjärnor är inte utvecklade att klara av orsak-verkan-tänkande före de är omkring 25! Så man hinner göra många dumheter fram tills dess.
Samhället försöker nog skydda barn och unga från tobak, men lyckas inte helt.
GillaGilla