Jag har tillbringat (och tillbringar fortfarande) veckan i Åbo. Liksom snart sagt alla kolleger har jag varit på Synodalmöte – ett möte som arrangeras endast vart sjätte år och där alla präster samlas. Det var både nyttigt och trevligt. Och det var tankeväckande. Världen behöver verkligen lugn, kärlek, måttlighet, hjälpsamhet, tystnad, eftertänksamhet, andlighet och många andra liknande begrepp och företeelser. Världen skulle faktiskt behöva frälsas från den ondska och girighet som verkar ta allt större plats. Världen skulle må bra av större respekt för skapelse och alla människors lika värde – eller för att sluta gå som katten kring het gröt; Världen skulle behöva bli mera kristen! På riktigt alltså – inte enligt någon vriden teologisk doktrin som välsignar anfallskrig. I brist på annat kan man ju börja med ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er ska ni ock göra för dem”. Om herr P. i öster bara skulle kunna få sitt huvud runt den skrivningen…
Men jag skulle ju egentligen skriva om låsta dörrar. Jag tog mig en kväll för att gå till skolor, bostäder och kyrkor som betytt mycket för mig i Åbo – en liten minnesvandring, helt enkelt. Men jag faktiskt inte in någonstans, utan fick nöja mig med att fotografera låsta ytterdörrar. För mig är det faktiskt ett riktigt sjukdomstecken i ett samhälle när alla ytterdörrar måste var låsta och larmade. I min utopi lever människorna så att man dels gärna tar emot folk genom sina öppna dörrar, dels fullt ut respekterar det man finner bakom dörren där man fått gå in. Nåja, till sist hittade jag en dörr som förefaller vara ständigt öppen…
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 