Vilja – söka – finna

Texten nedan skrev jag som tankar inför helgen i Ålandstidningen. Damen på bilden har absolut inga problem med att vilja, söka och finna. Det finns en närmast gudomlig naturlighet i det hon väljer att göra…

Nyligen hävdade en mycket god vän att den moderna människans värdegrund är ständigt föränderlig – att det inte längre finns någon absolut sanning att förhålla sig till, och att det här faktiskt gör livet lite svårt. Det är inte säkert att det var exakt så han sa, men det var det jag hörde.

Mitt svar var att allt stabiliseras och blir tydligt när man erkänner och förhåller sig till Guds existens, Jesu försoningsbudskap och den Heliga Andens kontinuerliga arbete på jorden. Min vän svarade att det förstår han nog och han skulle gärna tro han också, men han kan helt enkelt inte tro sådär som jag tydligen numera gör. Tankarna inför den här helgen tar avstamp i denna vår dialog.

Allt handlar om att vilja, söka och finna. I och för sig menar jag att det gäller precis allt här i livet, men kanske framför allt en Gudstro. Allt börjar med att man vill finna! Om man verkligen vill finna så kommer man att söka ihärdigt (Om det finns en vilja så finns det alltid en väg, hävdade också en amerikansk president). Och den som söker ihärdigt kommer till sist att finna. Om man vill hitta en stark tro i sitt liv på så behöver alltså den viljan vara tillräckligt stark. Så lätt – och så svårt (?) – är det, tror jag.

Bekymret för mången modern människa kan vara att man egentligen inte vill tro, utan man till fullo förstå. Där kan det största problemet för tron finnas – den moderna människan vill inte tro, hon vill veta och förstå. Vi brukar säga att ”Guds frid övergår allt förstånd”. Det betyder att den högsta formen av frid aldrig kan förstås, utan bara upplevas. Rädsla att inte kunna förstå (eller kanske till och med bevisa) Guds existens kan säkert hindra många människor från äkta tro. Möjligen är också vårt språk ett hinder, om man missförstår ”tro” som synonymt med ”hålla för bevisbart sant”. ”Tro” på Gud är synonymt med ”lita på”.

Inför den här helgen kan det vara skönt att släppa alla måsten och bevisbördor och slappna av i förtröstan på att Gud älskar dig alldeles oavsett om du finner hans existens rimlig eller ej.

Pax et bonum