Att sluta göra något dumt…

Tiden flyger iväg och att blogga hinns inte riktigt med. För det är jag tacksam, för det innebär att min liv just nu innehåller många meningsfulla element. Tänk vilken enorm skillnad det blir i sinne och känsla om jag väljer att se på mitt lev med tacksamhet, jämfört med om jag skulle välja att vara irriterad över att jag har för mycket att göra. Just den tanken är ju särskilt väl placerad idag, när vi i kyrkorna just hört om tacksamhetens betydelse. Jag tror att vi alla har mycket att vara tacksamma över. till och med i situationer som vid en första anblick känns prövande…

Men det var faktiskt inte det jag tänkte skriva om när jag startade datorn idag. Jag kom i vecka att fundera på hur svårt (kanske rentav omöjligt) det är att sluta med en dålig vana. Den dåliga vanan har man ju lagt sig till med av något skäl, och den ger säkert en viss tillfredsställelse. Annars skulle det rimligen inte vara en vana, eller hur. Låt oss ta det hypotetiska exemplet att någon fick Covid 19 senaste julhelg, och blev sängliggande en vecka. Eftersom det var mycket synd om den här personen och det fanns mycket julmat hemma verkade det lämpligt att äta, dricka och se på goda TV-serier. Mycket annat fanns inte att göra och den här metoden lindrade känslan av att vara orättvist drabbad. Möjligen var till och med personen i det här exemplet tacksam för möjligheten att ha något att skylla på när frossandet och TV-tittandet pågick… Vi kan väl tänka oss att exempelpersonen fann det här sättet att leva så njutbart att det i viss mån fick fortsätta och till och med ersätta det fysiska tränande som en gång var personens vardagshobby. Man kan tänka sig att personen framåt september gått upp i vikt en 8-10 kg och inte längre har mycket kläder som passar… Därtill trivs inte personen med sin situation och vill sluta vardagsfrossa. Men det går helt enkelt inte, för det har blivit en vana och om man inte får äta och se på TV så blir det liksom en ”hål” i vardagsprogrammet…

Lösningen som jag ser på problemet och gärna skulle rekommendera den hypotetiska personen i exemplet ovan är att inte fokusera på att sluta göra något. I stället ska fokus ligga på det positiva man vill och kan göra, så att det inte finns varken tomma tidshål eller tid för den gamla dåliga vanan.

Sammanfattningsvis alltså; Sluta inte primärt med en dålig vana, utan börja på en ny och god vana!

Bilden tog jag förresten alldeles själv på gymmet härom dagen… och alla likheter med verkliga personer i anekdoten ovan är naturligtvis helt slumpmässiga…

Pax et bonum