Så här såg manus ut till min predikan idag:
Tänk om allt inte är relativt. Tänk om det finns absoluta sanningar. Tänk om livet inte handlar om att optimera sin egen situation utan snarare om att ta ansvar för vår gemensamma helhet. Tänk om frågan ”Vad får jag ut av att göra något?” behöver bytas ut mot frågan ”Vad kan jag bidra med till helheten när jag gör något?” Tänk om alla vår tids optimeringar visar sig vara en enda gigantisk suboptimering – kanske därför att så många människor inte längre vill kännas vid att det finns en absolut sanning – en Gud!
Dagens texter pekar tillbaka på andra tider då människorna brutit mot Guds vilja så pass att deras livsvillkor helt krossats och allt har fått börja om. ”Krukmakaren kasserade sitt misslyckade kärl och gjorde ett nytt” hörde vi i den första läsningen. Vi lever igen i en tid när floder torkar, skogar brinner, hela folk flyr och hungersnöd hotar.
Vi lever helt enkelt i en svår tid, och står framför allt inför en framtid som är svårare än någonsin att förutspå. Just i det läget är det mycket viktigt att fundera över sina egna val och sitt eget ansvar. Vill du arbeta för dig själv eller för allas vår gemensamma värld? Vill du tro att det finns en övergripande princip och mening med allt liv – en Gud, eller väljer du att vid envar tidpunkt följa den teori som är mest populär och verkar ge mest fördelar?
Är inte det här en tid när det är dags att på riktigt gå tillbaka till och leva efter gamla dygder – Tystlåtenhet, försiktighet, måttlighet och barmhärtighet.
Tystlåtenheten som förbjuder oss att sprida tvivelaktig information och skada medmänniskor med skvaller, men som samtidigt bjuder oss att kraftfullt protestera mot orättvisor och ineffektivitet med våra naturresurser.
Försiktigtighet – förstådd som för-siktighet, d.v.s. att sikta framför, att ta hänsyn till vad dagens gärningar har för betydelse i framtiden
Måttlighet som bjuder oss alla att inte konsumera mer än vi verkligen behöver. Vi behöver se och känna skillnaden mellan behov och begär. Behoven kan tillfredsställas, det kan aldrig begären.
Barmhärtighet i meningen att inte (bara) tycka synd om dem som har det sämre än vi själva, utan faktiskt också i praktiken hjälpa till med tid, kraft och pengar.
Är det här en domedagspredikan? Nej, jag vill nog se det som en eftertänksamhetspredikan. Ingenting blir bättre av att bara se problem och svårigheter, men allt kan bli bättre av att människor tänker efter och väljer hur de egentligen vill leva sina liv.
Jag skulle egentligen vilja predika om hela psalm 553 också. Det är förmodligen den populäraste psalmen i hela den här församlingens verksamhet och jag tycker att den så mångsidigt och vackert beskriver inte bara Gud utan också alla de känslor och avgöranden vi människor står inför. Men för att få en rimlighet i predikolängden uppmanar jag er därför i stället att extra noga reflektera över texten när vi snart sjunger psalmen. Guds kärlek är verkligen som stranden och som gräset… och vi människor har vår fria vilja och rätt att svara ”ja” eller svara ”nej” till Gud och hans bud. Kanske är det så att om många svarar nej drar vi på oss själva den situation vi nu har…Sist och slutligen är både tolkningen av läget och vilka åtgärder du vill ta till upp till dig. Vi är ju som sagt alla fria att säga ja och säga nej.
Pax et bonum, och läs psalmtexten förresten…
JORDAD ANDLIGHET 