Gammal är äldst!

Idag hade jag glädjen att spela padel med alla mina barn! Ja, glädje och glädje… Glädjen bestod alltså i att [till sist] inse att att alla barn är överlägsna mig på alla sätt. Intellektuellt och vad gäller känslomässig mognad har jag insett att jag är förbisprungen för länge sedan, men jag har närt en liten och helt obegriplig uppfattning om att jag fysiskt skulle vara i lika god form som [åtminstone någon av]dem. ”En sund kropp i ett fett hölje”, har jag sagt och blinkat lite finurligt [tror jag].

Idag blev det då helt klart att jag som är gammal också är äldst – riktigt på riktigt. Och vad bra det är! Betänk hur ledsamt det vore om jag i något avseende vore starkare eller bättre än avkomman. Utvecklingen går framåt och jag tackar verkligen Gud både för våra barn och för deras utveckling! ”Släkten följer släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång.” Så skulle jag nästan ha kunnat skalda om inte någon annan hunnit göra det redan i mitten på 1800-talet.

Nog är vår stund på jorden obegriplig, men också obegripligt fin, till och med när världen skakar som den gör nu. Ta vara på din stund…

Pax et bonum