Jag trodde att den här dagen skulle bjuda på ett dilemma i formen av att festmässan i Sunds kyrka sammanfaller med svärdotterns födelsedagskalas. Sedan tänkte jag att det nog inte är ett så stort dilemma i alla fall för jag hinner nog med båda på sätt och vis – snabbt iväg från Sund bara så får man nog tårta också, om än lite senare än alla andra.
Men det blev inget dilemma alls, tyvärr. Jag har haft rejält ont i halsen hela natten och det vill inte ge med sig… Jag skulle nog egentligen orka med åtminstone det ena evenemanget men det är ju inte riktigt läge att sprida sommarförkylningar varken i släkten eller bland kollegerna. Men nog känns det lite tomt alltid, att sitta ensam i Toböle… Samtidigt får jag ju en strålande möjlighet att öva mig på det som jag både predikat och skrivit om på senare tid: Spela bollen som den ligger, klaga inte på din situation, var inte rädd och allt löser sig på bästa sätt till slut. Tänk så mycket lättare det är att både tänka och tala rätt än att själv leva som man lär. Det får sannerligen bli dagens lärdom.
När jag skriver det här slår det mig att jag slipper dilemmat med att kaftanen är i Mariehamn och jag själv i Saltvik. Där ser man – inget ont som inte har åtminstone något lite gott med sig…
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 