Hela Åland är (förstås) uppfyllt av vårt 100-års-jubileum för självstyrelsen. Gott så! Fred, frihet och eget modersmål är nog Gudagåvor väl värda att fira. Mitt eget firande bestod huvudsakligen av att hämta hem en älskad dotter och hennes väskor från Linköping, och det var verkligen ett val jag inte ångrar…
Jag inser ju också att mitt i detta intensiva firande som dessutom går av stapeln i en underbar försommartid finns det inte så stort intresse av andra andliga frågor, men nu råkar det sig nu så att jag igår morse hade ett litet Andrum i radion( https://areena.yle.fi/audio/1-62405370) och i morse fick skriva Tankar inför i helgen i lokalbladet. Jag skrev så här:
Trosbekännelse? Vad är tro? Varför ska vi bekänna vad vi tror? Det är intressanta frågor inför den kommande helgen, när vi firar Treenighetssöndagen – trosbekännelsens dag. Det är en dag när vi kristna fokuserar på vår tro på en enda Gud – en enda Gud som är treenig, alltså samtidigt förekommer i tre skepnader.
Låt oss börja med vad ”tro på” betyder i det här sammanhanget. Det betyder inte att tro på i meningen ”hålla för sant”. Det betyder att tro på i meningen ”lita på”. Jämför gärna med meningen ”Jag tror på Finlands regering”. Naturligtvis menar en person som uttalar sig så inte att han vill slå fast att Finlands regering existerar. Det som avses är förstås att personen i fråga litar på regeringen. Jag tydliggör det här eftersom jag ganska ofta möter människor som misstar sig och tror att vår kristna trosbekännelse är fråga om något slags bekräftande av existens, och att man kanske som bekännande kristen ska lägga fram Gudsbevis. Så är det inte – Guds existens är snarare självklar.
I trosbekännelsen uttalar vi vad vi förlitar oss på, och jag menar att det viktiga i det uttalandet är ”vi”. Vad och hur du tror är ju någon mening din ensak, men när vi i kyrkan tillsammans uttalar vad vi förlitar oss på manifesteras gemenskapen – församlingen – väldigt tydligt.
Man behöver inte tro på eller ens förstå hela trosbekännelsen ordagrant för att läsa med, men det är skönt att vila i formuleringar som uppstått genom 2000 år av reflektion. Det är ju inte särskilt sannolikt att jag ensam skulle kunna formulera mig bättre än vad kyrkan genom generationer av arbete kommit fram till. Och så är det ju effektivt att med några få ord få hela bibeln och kyrkan sammanfattad;
- Det finns en oändlig skaparkraft bakom allt liv – Gamla Testamentet
- Jesus från Nasaret är Guds son, har varit en människa som dött, uppstått från de döda och finns nu i den femte dimensionen som vi brukar kalla himlen – Nya Testamentet.
- Gud verkar dagligen genom sin heliga Ande, och efter jordelivets slut väntar oss evigt liv i den femte dimensionen – Kyrkans förkunnelse och arbete.
Var inte rädd! Allt slutar väl! … tror jag…
Pax et bonom
JORDAD ANDLIGHET 