”Att gilla läget” kan kanske verka vara ett lite barnsligt och klämkäckt sätt att ta sig an livet. Det är liksom ett uttryck som konsulter drar till med när något bättre inte finns att säga. Eller är det våldsamt klokt?
Just nu tror jag att det snarast är våldsamt klokt, eller till och med det enda rimliga förhållningssättet vad som än händer oss i livet. Vad som än händer oss så är det ju just det som – per definition – händer oss. Då är det ju mycket klokare att att acceptera (gilla) läget än att klaga över det händer eller har hänt. Det är förmodligen så att om man klagar, gråter och svär över sin situation cementerar man den i någon mån. I värsta fall kan klagandet och svärandet över tingens orimlighet och orättvisa bli en livsstil, och det skulle helt enkelt kännas fel att inte få klaga och svära… Kan det verkligen vara så som jag skriver här? Ja, det är väl som vanligt bara du och jag som har våra egna svar på den här frågan. Brukar du gruva dig, klaga och svära när något går dig emot, eller tar du tag i din situation precis så som den är och försöker göra det bästa av den? Möjligen kan jag omformulera min fråga så här: Upplever du att du är otursförföljd och omgiven av idioter, eller får du hela tiden nya perspektiv och är omgiven av intressanta människor?
När jag predikar undervisar jag i första hand mig själv och hoppas att någon annan också ska ha nytta av det jag säger. När jag bloggar är det likadant… Nu tänker jag att jag ska börja öva mig på att ta chanserna som dyker upp i stället för att förbanna de situationer jag inte trivs med. Övning tror jag nämligen det handlar om… inte kan man bara byta sätt att vara från en dag till en annan… Just nu tänker jag att jag på vägen mellan Saltvik och Mariehamn kommer att få dagliga möjligheter att glädjas över en längre tid med goda radioprogram, fin musik, samtal med trevliga passagerare eller bara lugn meditation… Förr hände det att jag irriterade mig över bilister som hade bråttom bara när de skulle ut på huvudvägen framför mig, men därefter tyckte att 70 km/h var lagom på 90-väg…
Har man inte fått jord nog att bli en ståtlig fura kan man för övrigt satsa på att bli en fin martall, och har man inte fått någon jord alls kan man bli en gullig björk. Det finns alltid något fint man kan göra, oavsett omständigheterna…
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 