Himlens Kristumfärdsdag

Så här predikade jag idag:

Jaså, Jesus åkte upp till himlen och satte sig i en Gudomlig stol, från vilken han vakar över oss och till slut ska döma oss alla. Är det rimligt och är det sant?

De korta svaren på frågorna är NEJ och JA. Det är alltså inte rimligt men nog sant.

Låt oss börja titta på vad som är rimligt – så där i allmänhet. Det är rimligt att försöka veta så mycket som möjligt om det som påverkar ens liv – det förefaller ju rimligt att ju mer man vet dess bättre beslut kan man ta. Det är också rimligt att utgå från vad som är sannolikt i de fall man inte säkert kan veta, och det är rimligt att vara optimistisk bara när sannolikheten tara för att allt kommer att gå bra. Dessutom är det förstås rimligt att i första hand ta vara på sig själv. Vem skulle annars göra det liksom, och om man inte ser till att först må bra själv så orkar man ju inte hjälpa andra. Det är ju rimligt om något…

Vad vore då orimligt? Ja, till exempel att veta att man tror något säkert – fast man inte vet. Jag menar förstås inte tro som i ”hålla för sant”, utan tro som i ”lita på”. När vi säger ”jag tror på Gud” så betyder det ju inte i första hand att vi bekräftar hans existens utan att vi litar på honom och hans verk. Jämför gärna med uttrycket ”Jag tror på Finland i kvartsfinalen mot Slovakien”. Inte betyder det att jag bekräftar att Finland har ett landslag i ishockey utan det betyder att jag tror att det är ett tillräckligt slagkraftigt och starkt lag.

Och sedan är den tron inte ens beroende av hur det går i den enskilda matchen, Jag fortsätter tro fastän det ibland inte går som jag vill. Att upprätthålla en sådan stark tro är förstås orimligt, i strikt vetenskaplig mening.

Ett annat tämligen orimligt sätt att förhålla sig till livet är att aldrig sluta hoppas på det bästa – även när oddsen börjar se riktigt dåliga ut. Till exempel kan vi verkligen hoppas på ett snabbt slut på kriget i Ukraina – trots att det inte är särskilt sannolikt. Och slutligen kanske det mest orimliga av allt – kärleken. Kärleken som alltid leder till att man vill andra människor mer väl än man vill sig själv. Det att sätta andras människor framom sig förefaller väldigt omodernt i dessa ”förverkliga och satsa på dig själv-tider” – rentav helt orimligt.

Då har vi alltså å ena sidan det rimliga; vetandet, det sannolika och den egna nyttan och å andra sidan det orimliga; tro, hopp och kärlek.

Jesus med sin offerdöd på korset, sin uppståndelse och sin himmelsfärd står verkligen för det orimliga – men samtidigt för det eftersträvansvärda, det som också i en egocentrerad och vetenskapsfixerad värld gör livet värt att leva. tro, hopp och kärlek. Berättelsen om Jesu himmelsfärd är alltså helt orimlig – och det är väldigt bra. Det är i det orimliga, det osannolika, det mystika – i tro, hopp och kärlek – vi människor finner styrka att möta livets vedermödor i stort och smått

Men är berättelsen verkligen sann då? Absolut – helt sann, men inte i vetenskaplig mening. Vi vet inte att han åkte till platsen himlen. Snarare tvärtom – det är sannolikt att den platsen inte finns. Bibeln är inte en historiebok, och inte heller en lärobok i fysik. Bibeln är ett konstverk som kan hjälpa oss att förnimma det Gudomliga och mystika. Jag brukar uttrycka det som att ingenting i bibeln är sant, men hela bibeln är absolut sann. Det religiösa språket och den kristna sanningen är större än vad som ryms inom den evidensbaserade vetensmkapens trånga ramar. Och ändå är det religiösa språket i sig för trångt för att uttrycka den eviga och Gudomliga sanningen. Vi präster har ju det otacksamma uppdraget att försöka sätta ord på det som inte kan uttryckas med ord.

–

Jag väljer avslutningsvis att inspireras av de ord som omsorgsprästen Claus la ut på Facebook så här inför Himlens Kristumfärd.

Att säga att Jesus har rest någonstans, ’uppåt’, ’ovan molnen’, ”till himlen” är ett försök att uttrycka sånt som inte ryms i vårt vanliga språk.

Bilden ’himmelsfärd’ betyder att Jesus nu har samma sätt att vara som Gud.

Han omfamnar all tid och allt rum – och säkert flera dimensioner som vi inte kan förstå.

Och allt som Gud och himlen är finns – inte uteslutande, men för oss – i Kristus.

Det är som om himlen har landat i honom. Därför kallar Claus det ’himlens Kristumfärd’ – och det är ett precis lika relevant namn på den här söndagen som ”Kristi himmelsfärd”.

Kristus är ett med himlen och himlen är ett med Kristus.

Kan vi människor förstå det här. Nej, för det är alldeles orimligt.

Kan vi människor förnimma det här och tro på det. Javisst, för det är alldeles sant.