En ikon och tre förbränningsmotorer

Igår fick jag två ikoner av min trevliga granne. Hon sa att hon kände att det var meningen att jag skulle ha två av hennes många ikoner som hon hämtat hem från resor i Grekland och på Cypern. Jag menade att hon borde välja ut vilka jag skulle få, men hon tyckte att jag skulle ta dem som talade mest till mig. Så där höll vi på att en stund och tyckte att det kändes bättre om den andra valde… Till slut valde jag förstås, men det kändes väldigt bra när hon sa att just de där som jag tog, var de som nog hade tänkt att jag skulle ha. En tänker jag mig stan och en i Saltvik. Det är liksom bra att ha en ikon där man bor – någonting som förmedlar något slags helighet…

Bra att ha den här årstiden är också gräsklippare, slåttermaskiner och trimmers av olika slag. Jag har många sådana, men ingen är riktigt ny… Hur som helst så tänkte jag idag att någon maskin får jag nog igång för att bekämpa det allra frodigaste gräset. Dessutom hade en klok och erfaren gammal man tipsat mig om att köpa en särskild startspray – bara att spruta in i luftfiltret så skulle ens chanser att starta öka dramatiskt.

Luftfiltret??? Är det så himla självklart för alla var man hittar luftfiltret? Inte för mig i alla fall. Nå, i och för sig tror jag att jag hittade något luftfilterliknande i de flesta fall och spayade gjorde jag, men någon start fick jag inte till. Jag är helt enkelt inte kompis med maskiner och apparater, och ärligt talat tror jag inte mina maskiner tycker att jag är någon vidare ”husse” heller. Jag tycker att maskinerna är notoriskt opålitliga, och antagligen sköter jag inte om dem som man ska. Hur i hela världen man förresten veta hur man sköter en maskin?

Annat är det med ikonen. Den fungerar hela tiden och fordrar inte någon särskild skötsel. Den skänker frid och eftertanke utan bränsle och smörjmedel och den valde mig utan några som helst krav på skötsel.

Vi människor behöver arbeta praktiskt och vi behöver fördjupa våra tankar. Vi behöver , så att säga, både maskiner och ikoner. Jag får väl bara konstatera att det är bra att jag får koncentrera mig lite mera på ikon-dimensionen, och att det är lite bekymmersamt att jag valt ett boende som fordrar så mycket maskin-kunskap.

Men allt blir nog bra – till slut.

Pax et bonum