Att vara glad och jubla…

Inför helgen skrev jag så här i lokala bladet…

Vi är på väg mot en söndag med namnet Jubilate (Gläd er!) under vilken vi betonar påsktidens lovsångskaraktär. Församlingen firar med glädje Herrens uppståndelse och hans seger över döden. 

Så här brukar det ungefär låta när en präst säger något… det är många fina ord på ”kyrkiska”, som just ingen ifrågasätter och få funderar över. Många kristna funderar nog ganska lite över vad det egentligen betyder och ännu färre besöker kyrkan på söndagar. (Lite tur är det ju eftersom det till exempel i Mariehamns kyrka skulle bli mycket, mycket trångt om ens 10 % av församlingen försökte komma in samtidigt…)

Låt oss snabbspola genom påsktiden, för att återkalla i minnet varför vi är så glada nu.

På Palmsöndagen funderade vi över hur Jesus red in i Jerusalem, helt enligt profetiorna, för att frälsa det judiska folket. Han hälsades som en kung men kämpade inte till sig någon världslig makt utan visade i stället att hans rike är andligt, varför han till exempel kastade ut köpmännen ur synagogan. På fem dagar lyckades han faktiskt genom att vara kärleksfull, ödmjuk och god att reta upp både sitt eget folk och ockupationsmakten så pass att de på (lång)fredagen dödade honom på det grymmaste sättet genom korsfästning. Före det hade han (som ju visste vad som skulle hända) på torsdagskvällen instiftat nattvarden, en gemensam måltid kring bröd och vin som symboler för hans kropp och blod, som vi tror att frälser till evigt liv. På lördagen, som vi inte brukar fira så mycket, är Jesus ”i dödsriket”- alltså död – men besegrar döden och kan därför på söndagen (den tredje dagen) lämna sin grav! Jesus lever alltså och har lovat att vi alla som tror på detta och därmed är kristna också kommer att ha evigt liv – i frid och glädje!

Det vi nyss fått genom påskens händelser är alltså förlåtelse för alla dumheter vi gör, löfte om ett evigt lyckligt liv och därtill en ordentlig vägledning för hur man bäst lever sitt jordeliv. Nog finns det ju anledning att jubla, eller hur?

Välkommen till kyrkan, förresten. Nog finns det plats för dig!