Ledigt veckoslut…

har jag haft. Många olika uppfattningar verkar det finnas om prästens arbetstid och -villkor. Jag har faktiskt en god vän som, riktigt på riktigt, trodde att jag liksom jobbade bara ungefär en timme veckan – liksom mellan 11 och 12 på söndagar. Så är det förstås inte, och någon gång ska jag nog återkomma med hur jag jobbar. Nu känner jag mig mer inspirerad att berätta hur det varit att vara ledig i två dagar.

Jag vaknade i Saltvik på lördag morgon och lyckades tillsammans med hustrun faktiskt reda upp den gamla snickarboden så pass att den gick att använda för lite målning. Den tiden motsvarade väl ungefär den tid jag sent på fredagskvällen lade på två tal som jag skulle hålla på lördagskvällen. Jag har nämligen glädjen och äran att leda en frimurarorganisation i Mariehamn, och vi hade i går kväll en av årets viktigaste sammankomster. Eftersom den svenska frimurarordens verksamhet vilar på kristen grund och har en ritual som är snart 300 år gammal, så tror jag inte att jag avslöjar allt för mycket om jag säger att delar av det arbetet har drag av det arbete jag gör som präst…så på min lediga lördag åkte jag från Saltvik strax efter kl. 13 och var i frimurarhuset strax före 15. Jag kom till lägenheten efter uträttat värv kring 23.30…

Idag åt jag frukost och gick till mässan i Mariehamns kyrka kl. 11 – en fullständigt fantastisk festmässa med ”extra allt”, framför allt musikaliskt… Efter den närmast småsprang jag till bilen för att köra ut till norra Åland där jag hade äran och glädjen att få döpa ett barnbarn till riktigt goda vänner. Jag kom hem ungefär 16.30 och tyckte att jag kanske borde blogga om prästledigheter… och visa hur den lediga tiden kan gå från lördag 13.00 till söndag 16.30 på ett sätt som är förvillande likt arbete 🙂

Nog är det tur att jag gillar mitt arbete – och min fritid!

Pax et bonum

Lämna en kommentar