Det har igen blivit en lång paus i bloggandet. Jag har nog haft en del idéer om ämnen att skriva om, men alla har känts fjuttiga och meningslösa i jämförelse med den – bokstavligen – ofattbara förödelsen och ondskan som nu drabbar Ukraina. Jag brukar bli beskylld för att vara ”utilitarist”, vilket jag tror betyder att jag främst skulle prioritera sådant som ger nytta. Vissa filosofer kan tycka att det är en tveksam moral… Men även med ett sådant tankesätt blir det här kriget fullständigt obegripligt. Om den fega bunkertsaren Putin vill utöka sitt rike med många lojala undersåtar så tror jag att han nu åstadkommer exakt motsatsen, och om han avser att erövra rika och fina landområden så är det ju väldigt kontraproduktivt att bomba allt till grus. Om han på något sjukt sätt tror sig göra Guds vilja kan jag med säkerhet säga att han misslyckas och gör den exakta motsatsen. Jag förstår alltså ingenting av det här kriget och blir bara ledsen och arg. I och för sig torde det inte heller vara mycket att skriva om, för jag antar i stort sett varenda en som läser den här texten känner likadant…
Så poängen är i stället att när det är så här mörkt i omvärlden [Det är förresten än gång läge att observera att när korta män kastar långa skuggor är mörkret nära] så ska man inte förfalla till grubblerier och missmod, för det nyttar ingenting till. I stället ska vi ta itu med saker, koncentrera oss på det goda vi kan göra och kämpa vidare, var och en på sitt håll. Ora et labora – bed och arbeta – helt enkelt. Den gamla sanningen håller hela tiden.
Själv har jag medicinerat mitt öga och nått betydande förbättringar, jag har varit på mitt livs första pastoralkurs (det är kurser för präster som vill förkovra sig) och kommit hem med så mycket inspiration att en tiondel vore mer än nog, jag har fått leda en [litterär] mässa i en fullsatt kyrka, jag har fått ha en lördag med aktivitets-kombinationen ”jordfästning – dop – 60-årskalas”, jag har fått träffa mitt fantastiska barnbarn och jag har ägnat en dag åt att fundera på vad jag vill, vad jag borde och vad jag måste…[har gett mig själv till slutet på april för att begripa den helheten], jag har tittat på balkongmöblemang och växthus och faktiskt också joggat ett litet pass. Sist men inte minst har jag gått Röda korsets vän-kurs med avsikt att försöka hjälpa någon ukrainsk flykting in i vårt samhälle. Se där – man kan faktiskt göra något fastän man är nedslagen över det allmänna läget…Aktivitet och arbete är nog viktigt på alla sätt…
Men bönen då? Ja, den är också väldigt viktig. Den har betydelse. Jag tror att den har betydelse för den, de eller det man ber för. Äkta bön har faktiskt stor kraft. Helt säker är jag på att bön har betydelse för den som ber. De andakter vi hade tillsammans på Lärkkulla var i flera fall helt magiska och läkande. Gud bor i långsamhet och tystnad. Bönen hjälper oss dit.
Pax et bonum
JORDAD ANDLIGHET 