Att fasta…

I morgon inleds fastan. Det är 40 fastedagar inför påsk, eftersom söndagarna inte är fastedagar. Att fasta – i meningen att inte äta alls – har blivit allt populärare som något slags medicinering, som reningsmetod och som bantningsmetod. Möjligen är allt detta riktigt bra på många sätt, men det vågar jag egentligen inte ta ställning till.

Men att fasta inför påsk är inte att banta, det är möjligen inte heller att över huvud taget äta mindre. Jag kan till och med tänka mig att om man är anorektiker eller av andra orsaker underviktig vore det en fin faste-aktivitet att äta mer än vanligt. Möjligen drar jag här medicinskt stora felslutsatser, men jag tänker att fastan är en tid när vi mycket medvetet ska bryta mönster som är destruktiva för oss. Vi människor tenderar att få vanor som för oss bort från Gud och från vad som är nyttigt och bra både för oss själva och vår omgivning. Att det är just vanor gör att det är svårt att låta bli… så om du vill fasta på ett sätt som känns enkelt för dig (t.ex. kunde jag avstå från tobaksrökning ;-)), så är det nog inte riktigt fasta.

Vi ska alltså avstå från ett eller flera beteenden, som är bekväma och invanda, men som skadar oss och vår relation till de riktigt viktiga sakerna i livet. På det sättet kan fastan förstås inkludera mat och dryck, men också tv-tittande, some-användning, överdriven träning (!) och många andra saker som både kan brukas och missbrukas. Vår första uppgift inför fastan blir alltså att individuellt fundera på vad vi regelmässigt njuter av att göra, men som det skulle vara bra att avstå ifrån. Samtidigt skulle att bara avstå något nog kännas dumt och är också fel. Så nästa fråga är vad vi – var och en – ska fylla fastetiden med i stället. Vad är det som för oss närmare det som är riktigt viktigt? Ett exempel kunde vara att avstå från att se TV-serier och i stället på samma tid ringa vänner som man inte hört av sig till på länge, en jag tror inte på att en viss lösning passar för alla. Just du behöver hitta din egen faste-modell.

Jag är helt övertygad om att vi lever i en tid när snart sagt alla människor skulle må bra av att tänka igenom sitt liv noga, avstå från nedbrytande vanor och satsa på sådant som är uppbyggligt. Redan att sluta stressa från det ena till det andra och just tänka efter är en utmärkt faste-aktivitet.

I min fasta ingår att inte på förhand skryta om vad jag ska uträtta. Som bloggare gör man ju gärna det…, men nu börjar jag med att avstå…

Pax et bonum