Jag har en ledig dag, eftersom det är tisdag. När jag vaknade i morse kände jag ändå oro och stress ganska tydligt. Jag såg framför mig att min kalender var fylld från 8 till 21…, och så ringde ju mamma och ville ha hjälp med sin hörapparat dessutom. Det här artade sig inte bra. Dessutom var alla arbetsuppgifterna planerade ute i Toböle och snöfallet verkade bli ymnigt. Inte bra, det heller…
Då kom jag ihåg att vi ju bestämt att i Toböle får det inte finnas några måsten, varefter jag raderade 8 timmar tänkt arbete ur kalendern. Det kanske inte finns många riktigt lika halv-autistiska kalender-freaks som jag där ute, men för mig var det rent fysiskt skönt att i kalendern betrakta den [plötsligt] helt oplanerade dagen. Morgontidningarna blev sedan lästa i lugn och ro, inklusive Joel Halldorfs senaste Expressen-inlägg. Jättebra tankar för människor i allmänhet men kanske framför allt för en nybliven präst, och mitt i allt hade min lediga dag också blivit en bra arbetsdag, och det helt utan ansträngning… (Joel skriver om hur Svenska kyrkan i sin iver att att vara progressiv och modern nästan glömt bort att vara kristen – åtminstone så som jag tolkade honom…)
Men nu blir det ju en hel del praktiska ting ogjorda i Toböle, kanske du tänker, och det är ju förvisso sant. Men vad gör det egentligen? Inte går väl livet ut på att göra så mycket som möjligt. Nog går väl livet ut på att leva så mycket som möjligt? Och det är då rubrikens fråga blir intressant; Ska jag tänka att jag ska fixa flytbryggan, laga växthuset, städa snickarboden och hugga ved – hur jag än känner mig. Eller ska jag se till att känna mig glad, lugn och hjälpsam och utgående från det göra sådant som håller mig på gott humör? Nog är det väl det senare som leder rätt, va? Nog är det väl bättre att må bra och vara glad – i den miljö man orkar och vill skapa, än att satsa livet på att skapa vissa yttre omständigheter och låta humöret bli som det råkar?
Alltså blir dagens fråga; Vill du satsa på en ”att göra-lista” eller en ”att vara-lista”?
Dagens inlägg illustreras med en bild av en vägg-dekoration som jag fotograferade hos en släkting som faktiskt ger intryck av att kunna balansera båda typerna av listor på ett jättefint sätt…, och naturligtvis är mammas hörapparat fixad nu!


