Väder och vind

brukar man ju tala om när man inte kommer på något annat. Nu känner jag mera att väder och vind kommer som viktigt påminnelse.

Jag hade planerat fyra dagar i Saltvik för alla möjliga typer av rekreation och arbete i skön förening, och jag såg framför mig att allt skulle gå av stapeln med en fin och inspirerande utsikt. Nu verkar det som att vinterns värsta oväder är på väg, och Saltvik känns inte inspirerande längre. Huset ligger ju i en by som brukar drabbas av strömavbrott, och väglaget verkar inte vara särskilt lämpat för en liten bakhjulsdriven bil med kompressor-motor… Allt tyder alltså på att de närmaste dagarna snarast är lämpade för liv i liten Mariehamns-lägenhet. Borde jag alltså vara arg, besviken och ledsen över vädret som så brutalt ändrar mitt liv och mina planer. Nå, naturligtvis inte.

För det första är det här ovädret verkligen en liten skitsak, om uttrycket tillåts. Folk både när och fjärran drabbas av mycket värre saker. Det får bli en första lärdom. ”Var tacksam för att inte är värre.”

För det andra öppnar sig faktiskt möjligheter. Jag har närmare till kontor, kyrka, gym och affärer och jag behöver inte köra bil. Alltså minskar belastningen på både plånbok och miljö. Det får bli en andra lärdom. ”Varje moln har en guldkant och när något oönskat händer kan man alltid leta upp någon fördel som också finns där bland nackdelarna”

För det tredje är det en påminnelse om krafter som är större än oss själva. Det ligger mycket i det gamla ordspråket ”Människan spår, men Gud rår”. Med det menar jag inte att Gud skickat en storm på oss för att straffa oss eller påminna oss något särskilt. Jag tror inte Gud fungerar så. Det här vädret är bara, i sig, en bra påminnelse om att förutsättningarna för oss människor snabbt kan förändras. Jag tror Gud primärt finns där för den som söker honom, och ger den kraft som vi behöver vi ettvart tillfälle. Också i stark storm…vilket är synnerligen lämpligt med tanke på söndagens tema.

Jag märker att jag igen tenderar att blogga lite som en predikan. Sorry, vill jag skriva, för avsikten med bloggen är verkligen att skriva om allt mellan himmel och jord – och göra det på ett jordnära sätt. Men det kanske är så att allt mellan himmel och jord sist och slutligen handlar om Gud, eller till och med är Gud… sånt tänker jag fundera på medan stormen viner utanför, och vi får hoppas och be att ingen människa kommer till skada.

Pax et bonum