Digitaliserad kyrka ?!

Det här är nog ett begrepp och en företeelse som kan dela människor. Å ena sidan är det ju nästan otänkbart med en andlig gemenskap som inte skulle innebära att mötas öga mot öga, mun mot öra och i verklig närhet till varandra. Å andra sidan vore det ju synnerligen märkligt om kyrkan skulle kunna behålla sin relevans i vardagen om den inte följer med i den infrastruktur som samhället i grunden bygger på. Så vad gör vi och vad borde vi göra?

En historisk tillbakablick ger vid handen att boktryckarkonsten verkligen var till kyrkans fördel. Vi kunde sprida vårt budskap till alla folk på ett mycket effektivare sätt än tidigare. Någon kan ju hävda att boktryckarkonsten i sina modernare faser har inneburit spridning av massor av sådana skrifter som satt kyrkan i gungning, och så kan det nog vara. Men man kan inte komma ifrån att boktryckarkonsten varit till gagn för mänskligheten och att det var bättre för kyrkan att utnyttja den nya konsten än att stå på sidan.

Industrialisering och upplysning har också netto netto varit till stor fördel för mänskligheten, och här är det för mig mindre säkert om kyrkan riktigt hängde med. Snarare kom vi nog att vara väldigt motvals, på ett sätt som skadade oss och därmed det viktiga budskap vi är satta att förvalta och förmedla. Jag skulle vilja gå så långt som att mycket att problemet med att moderna människor inte känner sig hemma i kyrkan härstammar från fördomar (som i sin tur baserar sig på sanningar) om hur kyrkan agerat när samhället förändrats. Jag tror att vi i kyrkan valde att agera mot utvecklingen i stället för med den i en tid då mycket faktiskt blev bättre för många människor. Med utgångspunkt i dagens evangelietext skulle man faktiskt kunna säga att Jesus var i full färd med att förvandla vatten till vin, men hans markpersonal ville inte kännas vid de olika undren. Drivna kyrkohistoriker är naturligtvis välkomna att rätta mig på de punkter där jag har fel.

Nu står vi där vi står, bollen ligger där den ligger och som vanligt har man ingen annan möjlighet än att spela bollen just där den ligger och med de klubbor man har i bagen. I kyrkans fall är situationen att vi har minskande medlemsantal (men fortfarande väldigt många medlemmar och ett samhälle med allt större intresse för andliga frågor) och en våldsam utveckling i hur människor använder och tar till sig information i digital form. Till och med den här anspråkslösa bloggen är ett exempel på detta. Ingen av mina företrädare som pastorer i Mariehamn har haft möjligheten att kommunicera med hela församlingen (och hela resten av världen) så lätt som jag har nu. Jag tycker inte att kyrkan omfamnar och bejakar den här möjligheten riktigt. Visserligen har vi idag strömmat en Gudstjänst på Facebook, och vi har haft personalmöten på Teams. Men det blir liksom att vi gör samma som vi skulle ha gjort i ett rum, men lite sämre. Jag introducerar här tanken att vi borde fundera mycket på hur vi skulle kunna ändra i hela vår värdekedja så att vi skulle nå ut till många fler människor på ett modernt sätt. Vi präster borde alltså inte jobba mer, men definitivt delvis annorlunda. Det handlar som vanligt INTE om att ändra Kristi budskap, det handlar om att förmedla budskapet på ett modernt sätt. Låt oss börja tänka på detta, och låt oss börja vara mycket lyhörda för signaler från församlingsmedlemmarna kring hur de vill möta sin kyrka [också] DIGITALT.

Idag reflekterade jag över två tydliga förändringar för prästen när man strömmar en Gudstjänst. Predikan kännetecknas traditionellt av att den är sant muntlig, d.v.s. de som lyssnar gör det en gång på den plats de är och just den predikan upprepas aldrig. Så är det inte längre. Den som vill lyssna på min predikan från idag kl. 11.15 kan göra det när som helst de närmaste två veckorna på Facebook/Mariehamns församling. Den som vill kan lyssna många gånger, kanske hitta nya guldkorn eller kanske slutgiltigt få bevis för att jag är olämplig som präst. Vad vet jag? Nu finns faktiskt möjligheten att på djupet analysera och kritisera olika prästers predikningar. Det är nytt! Och nytt är också att jag inte alls kan upprepa min predikan på torsdag när vi sänder en lunch-gudstjänst. Förr skulle en upprepning varit närmast logisk, för det skulle ha varit nya människor i kyrkan. Nu skulle en upprepning vara närmast en förolämpning, för den som vill höra mina tankar från idag kan, som sagt, strömma dem när som helst. På torsdag blir det alltså nya synvinklar… Så långt har vi kommit i vår digitalisering. Idag funderade jag bland annat lite över om Jesus skulle ha kunnat göra GT i stället för vin, varför han var uppnosig mot sin mamma när hon ville ha hjälp, hur en gammal munkordens motto är mycket relevant i dag och kanske framför allt hur besynnerligt aktuellt ett av Paulus brev till romarna kan kännas…, Facebook/Mariehamns församling som sagt…

Ett sätt att göra digital kyrka som omsorgsprästen Klaus sysslar med gör mig jätteglad… (och tack Monica för att du pekade mig hit)