Tillbaka…

Jag bestämde mig i ganska unga år för att jag inte ville bli småbrukare i Toböle, och att jag absolut inte ville bo så avsides och udda som mitt barndomshem låg. Jag brukar hävda att jag flyttade från Norrsvidja ungefär i 17-årsåldern, för att aldrig komma tillbaka…utan i stället ta sikte på på en affärsmannakarriär med familj och boende i eller omkring Mariehamn. (det var det häftigaste möjliga, eftersom jag/vi faktiskt aldrig kunnat tänka oss att långsiktigt bo och verka utanför Åland)

Nå, om du läst min blogg förr så vet du att jag inte alls är någon ”affärsman” längre och nu sluts cirkeln ytterligare då vi kommer att fira julen i mitt gamla barndomshem. Vi skulle till och med kunna flytta till Saltvik, men åtminstone så länge jag är verksam i Mariehamn så bor vi nog där. (För övrigt anser jag att Åland borde vara en enda kommun, men det är ju inte riktigt en julfråga…) Denna mitt livs cirkelrörelse där jag tog i allt vad jag kunde för att komma bort från Toböle och min barndoms påtvingade kyrkobesök slutar slutar alltså med att jag igen spenderar mycket tid i Toböle och är präst… Det visar kanske hur väldigt outgrundliga vår Herres vägar är, men det visar nog också hur rätt pappa Torvald hade när ha sa: ”Om du så är född vid helvetets port, så längtar du till sist till din födelseort”. Nog är vi människor i hög grad bundna till den plats vi kommer från, och numera tycker jag faktiskt att mitt barndomshem snarast är lite himmelskt…

De här tankarna kommer till mig i min barndoms renoverade sal som nu delvis är ett arbetsrum, men där det också står en gran som är huggen av äldsta sonens belgiska flickvän, dekorerad av vår dotter och vid vilken yngsta sonen med familj som inkluderar ett älskat barnbarn ska fira jul. Jag är helt enkelt lyckligt lottad och känner mig lycklig. Jag tror att det blir så om man öppnar sig för sitt kall – eller mera prosaiskt uttryckt gör det man är ämnad för, och inte låter det perfekta bli det godas fiende…

Kanske kunde jag skriva något längre och klokare, men det bästa är nog att både du och jag lämnar datorn och ägnar oss åt våra nära och kära…

Därmed önskar jag Dig en Välsignad Jul!