Jag har bakom mig en 2-3-veckors period när jag varit lite sjuk och trött ungefär varannan dag och så gott som helt kry varannan dag. Men nu hade jag ett par dagar i sträck varit helt frisk och i går kväll till och med i sådant skick att jag gick till gymmet och tyckte det var skönt. Särskilt bra kändes det här eftersom jag idag skulle få åka till en frimurarsammankomst i Helsingfors för första gången på ett par år [tror jag]. Dessutom skulle jag få hålla ett litet föredrag där, och jag såg fram emot alltihop riktigt mycket…
Men när jag skulle packa ner fracken i väskan i morse märkte jag att snuvan inte riktigt ville ge med sig (jag har vanligen lite morgonsnuva, oavsett årstid och hälsotillstånd) och att jag hostade lite grann. För ett par år sedan tror jag inte ens att jag skulle ha reflekterat över det här, för riktigt hemskt sjuk är och var jag nog inte. Men vi vi lever ju i slutet av 2021, så jag valde att ringa min broder i Helsingfors som är ansvarig för verksamheten där och han beslöt att jag ska vara hemma. Jag tror att det idag anses vara ett helt normalt och riktigt beslut han tog. Det kan till och med hända att någon tycker att jag var dum som ens frågade. Jag borde väl själv ha förstått att ställa in min resa om jag var sjuk. Men i min ryggmärg känns det här fortfarande underligt, för jag är fostrad i en arbetsanda som säger att lite förkylning ryggar man inte för, och har man lovat arbeta så arbetar man! Men icke så en vanlig dag i december 2021.
Jag har också talat med en annan broder idag. Han sade tämligen sorglöst att han varit förkyld i drygt 6 veckor. Förr skulle jag ha tyckt synd om honom och varit orolig för honom. Nu var min reaktion snarast att det är väl normalt det, i de tider vi lever nu…
Och så kollade jag för x:te gången upp om jag möjligen kunde få köpa de tofflor jag beställde i juli hos den lokala skobutiken, men det kunde jag inte. På grund av komponentbrist har inga tofflor av min storlek tydligen kunnat tillverkas på ett halvt år. Om det är kork, läder eller metall som fattas vet jag inte, men jag tror att just komponentbrist är ganska vanligt idag, i december 2021…en tid när elpriserna skjuter i höjden och elbilarna står stilla i kylan samtidigt som alla tycker att vi ska rädda jorden genom att köpa fler elbilar…
Jag har nu låtit testa mig för Covid-19 och försätter mig själv i dygnslång karantän i väntan på svar. Inte för att jag tror att jag har Covid-19, inte för att jag är det minsta orolig för egen del, men för att jag som präst möter människor ganska nära och för att det här är det nya normala – i december 2021.
Tänk vad lite vi visste om framtiden i början av 2019, och vad lite vi vet om framtiden nu…
JORDAD ANDLIGHET 