Härom dan var jag med i en viktig diskussion mellan många olika parter och nämnde Åland som en av de nordiska nationerna. En av de närvarande vännerna reagerade väldigt starkt (tyckte jag åtminstone) och förklarade att det är irriterade när någon kommer och säger att Åland är just en nation. ”Kom inte dragande med något Åland, Åland, Åland…” tror jag var reaktionen. Jag blev i min tur lite förbryllad, överraskad och ledsen över den här reaktionen. För mig är det nämligen helt självklart att Åland är en nation som existerar som en del av nationalstaten Finland. Utgående från ett sånt synsätt har jag alltid representerat min nation Åland inom det nordiska idrottssamarbetet, och jag upplever faktiskt att de övriga nordiska nationerna (som inkluderar också Färöarna och Grönland) har visat full respekt för oss.
Jag är lite rädd för att om vi inte upplever och presenterar oss själva som en egen stolt nation så kommer nog ingen heller att behandla oss som en sådan. Och jag tror verkligen att vi som en liten öbefolkning med eget språk i förhållande till den stora folkmajoriteten i nationalstaten behöver behandlas speciellt…
Det här synsättet är i sin tur inte på något sätt ett angrepp mot andra nationer och språkgrupper inom vårt land, snarare tvärtom. Jag tycker att alla ska få vara stolta över sin särart, och behandla varandra med stor respekt.
Som kuriosa vill jag nämna att jag allt mer snöat in på ”Suomirockin klassikot” och att jag verkligen rekommenderar Yles ”Karppi” som Netflix-serie. Jag tänker att det är viktigt att poängtera att jag faktiskt inte har någonting mot varken Finland, finsk kultur eller finskt språk – snarare tvärtom faktiskt, jag blir allt mer förtjust i den finska kulturen.
Men vi ålänningar har all anledning att vara stolta över och stå upp för vår nation. Vem ska lyfta kattens svans om inte katten själv gör det – som våra finska vänner brukar säga.
Pax et bonum


