Annandag far

…är det ju idag. Igår på själva Fars dag orkade jag inte blogga, vilket delvis var en positiv sak. Dagen hade fyllts av möten och upplevelser i samband med kyrkodagarnas avslutande, och dagen innan – på Fars afton – var det kyrkodagarnas huvudprogram bokstavligen från morgon till kväll. Det var ett evenemang fyllt iver, inspiration och nytänkande på sätt som förvånade mig och antagligen skulle ha förvånat dig som inte är kyrkaktiv ännu mer. Det finns verkligen på sina håll en väldig framåtanda, och jag fick än en gång märka att det finns så många (fina) sätt att tolka och använda det kristna budskapet. Naturligtvis finns det också sätt att missbruka det – alla skarpa verktyg kan ju användas för både ont och gott. Jag noterade i förbifarten att några åländska kollegor inte hade kunnat prioritera närvaro på det här mötet och tänkte att det var riktigt synd…

Och apropå synd så verkar det ordet hålla fler fler människor borta från kyrkan än jag tidigare kunnat fatta. Under veckoslutet hade jag en ganska känsloladdad diskussion med en person som inte är medlem i kyrkan och som hävdade att det delvis beror på att vi skulle försöka få alla människor som kommer till kyrkan att framstå som ”fattiga syndare”. Ingenting kunde vara mera fel, menar jag. Vi tar visserligen varje söndag upp det faktum att ingen människa riktigt orkar vara sitt allra bästa jag hela tiden, och så påminns vi om att vi alla kan bli förlåtna för våra tillkortakommanden. Det finns nog ingenstans i samhället i övrigt som förlåtelse är så tydligt närvarande. På andra håll figurerar ord som tjänstefel, avtalsbrott och trakasserier frekvent utan att man talar om förlåtelse…

Hur som helst. I går och i förrgår fick jag massor med intryck, påminnelse och inspiration. Jag inbillar mig att de två dagarna lätt motsvarar två månader vanligt arbete i just inspirationshänseende. Men någon blogg eller några bilder på Facebook hann jag liksom inte med…

Och så har min fru varit sjuk så det blev liksom inget firande av (far)fars dag med det lilla barnbarnet. Det kändes förstås lite tråkigt, men inte är ju en särskild dag på det sättet viktig. Jag hoppas på många år av träffar med henne senare. Men tankar om henne och bilder på henne skulle förstås ha drivit upp besökssiffrorna på bloggen 😉 I stället blev det en tur ut till Saltvik med hennes pappa för att ta upp båten och ställa ljus på min pappas grav. De moderna batteridrivna ljusen ville leva sitt eget liv, eller så var det så att pappa från sin tidlösa tillvaro ville signalera att han nog är med oss på sitt eget vis. Vägarna är i sanning outgrundliga…

I nästa blogg tror jag jag ska skriva om en intressant dialog om alkohol som jag hörde idag, men nu slutar jag det här med att meddela att jag numera tillhör dem som gjort en radioandakt. https://arenan.yle.fi/audio/1-50960786?fbclid=IwAR2LWon4-LYIXDOs4n-4Y1ke6jh7gLGlfjDh__G10xfj4IuPKSW871uto-A

Pax et bonum