Ja, ungefär så kan man väl beskriva de viktigaste företeelserna i mitt liv och ungefär i den ordningen. Eftersom det är söndag har jag också haft förmånen att ägna mig bara åt dessa prioriterade företeelser.
I kyrkan fick jag njuta av en fin och tänkvärd mässa utan att dra ett enda eget strå till stacken – utom att vara närvarande förstås. Det är skönt och ger utrymme för reflektion. Efteråt hade vi en fin samling med många församlingsmedlemmar som har intresse av att medverka i och påverka mässorna i församlingen. Jag tycker verkligen det känns som att vi var många som gick hem inspirerade. Mässan är ju inte på något sätt prästens eller kantorns en- eller tvåmansshow – det är alla kristnas veckofest. Ju mer vi gör tillsammans och ju större delaktighet alla kan känna, desto bättre är festen! Jag hoppas verkligen kunna vara med och inspirera många sökande och andligt nyfikna att bli aktiva(re) i Mariehamns församlings gemenskap.
På gymmet kom jag att tänka att gymmet och kyrkan har en väldigt lika varandra på ett sätt som man kanske inte så ofta tänker på. Så här tänker jag. På gymmet tränar man för att få starkare muskler och det går i princip till så att man anstränger sig så pass att muskeln går sönder lite grann och när den läker så är den lite starkare än förut. Om man tar till sig Gudstjänsten öppet och ärligt kommer man nog nästan alltid få sig en tankeställare som lite grann skadar egot eller självbilden, och när självbilden genom eftertanke helnar igen så är den lite sundare och på så sätt starkare än den var före. Möjligen är både ego och självbild fel ord här men jag tror nog du förstår vad jag menar. På gymmet blir musklerna starkare för att vi utmanar dem, i kyrkan blir vi själsligt och mentalt starkare för att vi utmanar våra vardagliga tankegångar. Så här tänkte jag idag i alla fall, och skriver om det redan nu innan jag förädlat tanken riktigt. Det är möjligen en frihet man kan ta sig i en blogg…
På kvällen åt vi middag med Agnes och hennes familj. Hon är omåttlig gullig och jag ser fram emot och hoppas på många år som hennes farfar. Men familjen är ju en ganska privat sak och bilden använde jag väl mest för att fler läser bloggen om jag använder en bild på Agnes än en på Mariehamns kyrka. Sorry..;-)
Pax et bonum


