Allhelgona

En så betydelsefull helg – Alla helgons dag eller dagen då vi särskilt minns de som gått vidare, de som gått ur tiden, de som kommit till förvandlingens stund, de som nått fram till den eviga östern, de som mött sin skapare, eller mindre poetiskt de som kilat vidare… Det finns så många sätt att uttrycka att någon inte är kvar i jordelivet, så många sätt att uttrycka en förhoppning om att allt kanske ändå inte är slut när det till synes är slut.

Vi kristna tror att det finns en uppståndelse efter döden och ett evigt liv i Guds närhet. Man kan spekulera vilt om hur det livet ser ut, och man kan berätta vitsar om vad sankte Per kommer att säga och göra när vi kommer till himlen, men vi vet faktiskt inte vad som händer hinsides – på den andra sidan. Vi har bara en stark tro att det kommer att bli bra – tack vare Jesus, för det har han lovat och det har hans följare generation efter generation berättat vidare och litat på. Men domedagen då, kanske du tänker. Blir det verkligen bra för alla? Ska vi inte dömas för våra gärningar, och ska inte får och getter skiljas från varandra? Ska det inte gå olika för de goda och de onda? Ja, vill du veta vad just jag tänker om den saken så får du komma på mässan i Mariehamns kyrka den 21 november. Då är det domsöndag, och jag har fått äran att predika…

Som du förstår tycker jag att det är viktigt att tänka på döden och reflektera vad livets ändlighet innebär för oss människor. Men jag tycker faktiskt att det är ännu viktigare att tänka på livet, dels livet vi lever här tillsammans just nu, dels livet efter döden i alla minnen hos oss efterlevande och i hoppet om en återförening i en tidlös dimension, i det vi kallar himlen.

Och som en god vän och frimurare sade en gång; Det har inte så stor betydelse om du tror på ett liv efter detta eller ej. Om det kommer ett liv efter jordelivet och vi döms där är det ju bättre att behandla alla medmänniskor väl, och om jordelivet är allt vi får så är det ju bättre att använda vår korta stund på jorden till att behandla medmänniskorna väl…

Som vanligt känner jag att jag skriver klokare än jag själv lever.

Pax et bonum