Jag tänkte att dagens blogg antingen skulle handla om hur priviligierad jag känner mig eftersom allt jag drömt om de senaste åren nu verkar gå i uppfyllelse eller om hur stressad jag känner mig av just samma skäl – det finns nämligen mycket att göra…
Men när jag vaknade i morse och tittade ut över hemviken, som av många människor faktiskt beskrivs som en av Ålands vackraste platser, så knöt det sig lite i magen. Det låg nämligen en hel skarvkoloni mitt i viken! Inte är det vackra fåglar, inte hör dom hemma i en innanvik och inte lär vi ha någon fisk kvar om de får härja en stund. Och de lär väl härja just tills fisken är slut, för det finns väl inget sätt att skrämma eller jaga bort dem när de väl hittat ett ställe…
Idyllen skadades och jag kände att nog är miljön i obalans. Egentligen är det bara denna klagosång jag vil framföra just nu, före jag ens fått mitt morgonkaffe.
Samtidigt kan man förstås fundera att för skarvarna har ju inte idyllen förstörts – snarare tvärtom faktiskt… På samma sätt har ju idyllen förstörts för alla våra ejdrar samtidigt som vår skärgård i maj nog framstår som ett paradis för havsörn. Jag får väl ta en funderare på olika perspektiv under frukosten…
För övrigt önskar jag dig en underbar dag, varhelst du just nu försöker hitta din oskadda idyll…


