Jag säger mig alltså ha semester. Det är lite underligt, för jag är inte ledig från något jobb och får inte någon semesterlön. Jag är helt enkelt inte längre studerande, samtidigt som jag inte tillträtt min tjänst och så har jag bestämt mig för att tacka nej till alla förfrågningar om uppdrag fram till mitten på augusti. Jag studerar alltså inte och arbetar inte, varför jag i någon mening har semester. Men jag är inte ledig från något jag tröttnat på – snarare är jag ivrig att börja mitt ”nya liv” i höst – alltså sitter jag inte och ”pustar ut” och tänker ”äntligen fri”.
Det jag skriver borde alltså innebära bara möjligheter och frihet – en idealsituation. Men lite konfunderad är jag nog ändå, mest eftersom jag så länge varit van vid att ha fullt upp och bråttom. Visserligen finns det hur mycket som helst att göra på gården i Saltvik, men det är för varmt för att jobba, och visserligen är det nu jag kommer att (ofta) vara omgiven av mina barn som jag längtat efter att få samla kring mig. Allt är alltså bra i mitt liv och allt kommer alltså att bli bra under sommaren, så varför är jag då mer konfunderad än lycklig? Ärligt talat vet jag inte, och jag som brukar vilja fylla bloggen med goda råd skulle snarare behöva ett par sådana…
Kan det vara så att ordet och begreppet ”semester” är så värdeladdat att det i sig kan ställa till det. På semestern ska man vila hela tiden samtidigt som man genomför alla väntande projekt. På semestern ska man sköta om sin hälsa samtidigt som han hela tiden ska äta grillat och dricka vin. På semestern ska man träffa alla vännerna samtidigt som man tar sig tid för sitt parförhållande. Och på semestern ska man aldrig stressa men alltid golfa… Kanske svaret ligger i det jag sade i ett tal till ett nygift par för några dagar sedan; I livet behöver vi först söka och sedan välja. Man kan finna bara det man söker, varför det är bokstavligen livsviktigt att bestämma sig för vad man söker. När man hittat olika svar på sina frågor och olika lösningar på sina problem så ska man välja vad man vill satsa på och sedan hålla sig till sitt val. ”Söka och välja”, alltså. Jag inser nu att jag i högre grad behöver leva som jag predikar…;-)
En av de stora fördelarna med prästyrket är nog att man tvingas tänka på de stora frågorna för att kunna säga något vettigt, och då får man hjälp med sina egna problem och tankar… Och om man inte ska tala eller predika på ett tag så får det väl duga med att blogga. Eller så kan man gå igenom hela sitt liv och berätta om det i ett sommarprat. Onsdagen den 14 juli kan du höra mitt i Ålands radio.
Nu går jag ut i solen och värmen och funderar på vad jag egentligen söker den här semestern.
JORDAD ANDLIGHET 