Bloggtorka och spiksoppa

På sätt och vis borde jag vara uppfylld av saker att tycka, tänka och skriva. Men jag är ganska dränerad, och skulle jag komma på något upplyftande att skriva så tror jag att jag håller på det till sommarpratet som du för övrigt kan höra i Ålands Radio den 14 juli, men som jag talar in på torsdag.

När jag fick frågan om att sommarprata (igen) kändes det självklart att tacka ja, men nu känner jag onekligen en viss prestationsångest. Du som följer min blogg har säkert märkt att jag gärna publicerar något kort och snabbskrivet. Nu ska jag faktiskt försöka vara intressant, klok och rolig i ungefär 45 minuter och därtill välja bra musik för att stöda tankarna. Före man prövat, tror jag inte man kan föreställa sig hur mycket arbete som ligger bakom. Men, har man tagit en viss varelse i båten så skall han ovillkorligen ros iland…;-) Som vanligt får jag förlita mig på Guds hjälp med saken…

Och apropå just det så har jag Face-book-uppdaterat att jag är klar med studierna, att jag fått betyg, att jag ska prästvigas, att jag blivit prästvigd och nyligen att jag fått ett niomånaders vikariat som församlingspastor i Mariehamn. Och varje gång har jag överösts av gratulationer, vänliga ord och tummen upp. Jag tror jag har vänner som orkat visa tumme upp på samtliga ovan nämnda uppdateringar. Det tackar jag för. Det är klart det är roligt med positiv återkoppling, men samtidigt lovar jag nu sluta koka soppa på just den här spiken. Jag brukar säga (som ett konsultråd) att det är bättre att värpa först och kackla sedan. Nu har jag minsann kacklat en hel del och värpt väldigt lite… Men jag tror jag vilar lite först, innan jag börjar värpa i lite större skala. Det här kacklandet tar också på…

En riktigt negativ kommentar har jag faktiskt också fått. En bekant tyckte att det var självklart att jag fått den tjänst jag självklart siktat på (vikarierade församlingspastor), eftersom jag alltid varit och är en sådan streber. Enligt Svenska Akademins Ordbok är streber en ”nedsättande benämning på person (man) som hämningslöst l. med alla medel (t. ex. gm inställsamhet) strävar efter att göra karriär l. uppnå (social l. ekonomisk) framgång; karriärist, (hänsynslös) lycksökare”

Först blev jag riktigt ledsen när jag läste att man kan se mitt agerande och nya livsval så här… Men ganska snart tänkte jag att det är nyttigt att förstå att i alla lägen kan vi alla uppfattas på väldigt många olika sätt, och sist och slutligen var det nog bra för mig att mitt bland alla uppåtriktade tummar få en tankeställare att någon/några ser mig blott som en hänsyslös, egoistisk karriärist… Möjligen gav det en speciell (lite besk) krydda åt spiksoppan…

För övrigt önskar jag dig allt gott!

Edgar