Att bli färdig…

…är ju alldeles underbart, eller hur? Så har jag gått och tänkt ganska länge nu. Det skulle t.ex. vara så fint att bli färdig med studierna. Och det blev jag på Valborgsmässoafton. Jag var glad, skröt lite och firade lite.

Men sen var jag liksom inte riktigt färdig längre, för jag hade ju ett renoveringsprojekt att ta hand om. Och det cornona-vilande frimureriets återuppståndelse på hösten. Och de uppdrag jag som företagare åtagit mig att sköta. Och min egen motion. Och ledningen av Ålands idrott. Och naturligtvis att finnas till för min familj. Och slutligen skulle jag behöva skicka in de papper som behövs för en eventuell prästvigning. Det här sista är ju ett uppdrag som är en direkt följd av att jag blev färdig med studierna… Så jag är inte färdig, och blir inte färdig, förrän jag en dag är färdig. Låt mig återkomma till det.

Min poäng med detta korta blogg-inlägg är att det inte är så stor poäng med att försöka bli färdig hela tiden. Det vore bättre att leva hela tiden, och njuta av det man gör. Om man finner det omöjligt skall man nog ändra det man gör. Just nu predikar jag förresten inte för dig, utan för mig själv. Jag tror att jag hela mitt liv strävat efter att bli färdig med någonting, för sedan skulle jag minsann börja njuta. Jag börjar nu i 60-års-åldern ana att det hade varit fiffigare att njuta hela tiden. Med det menar jag absolut inte ett ansvarslöst carpe diem-njutande och ett liv utan ansvar för framtiden, utan snarare tvärtom. Jag tror att riktig njutning kommer av att långsiktigt sträva efter att göra gott för medmänniskorna och hela planeten – kanske håller jag äntligen på att till fulla förstå nyttan av ett oegennyttigt och hållbart liv… Jag talar om något slags balans där man i varje stund njuter av att man försöker göra långsiktigt gott. Total närvaro OCH långsiktighet.

För en dag är man faktiskt färdig, och man vet inte när dagen är. Men jag vet att två goda bekanta har blivit helt färdiga med sina jordeliv de senaste två veckorna. Och det får mig att tänka. Memento mori – kom ihåg att du är dödlig. Den tanken skall inte på något sätt upplevas som mörk eller hopplös utan är en viktig påminnelse om att vi inte har så många dagar på oss, och det nog är bäst är göra något gott av dem vi har.

Psaltaren 90:12.

Pax et bonum