Svart

Att blogga på långfredagens morgon när det är vackert väder ute, och många redan önskat varandra ”Glad påsk” fyller mig med blandade känslor…

Det är klart vi skall vara glada, vara tillsammans så mycket det går och njuta av att våren nu är här. Men jag tror faktiskt – på riktigt – att njutningen och glädjen blir större om vi också ibland vågar stanna och betänka det riktigt svarta i livet. Frågan är liksom hur man skall veta vad som är gott och riktigt ifall man inte reflekterar över det som är fel och mörkt. Jag tror att det var Alfons Åbergs farmor som sa att Alfons skulle vara glad över att han hade tråkigt, för det var bara genom det som han kunde veta att han oftast hade roligt.

Och jag tänker att att det är synd att inte fler tar chansen att fira hela hela påsken enligt den ritual som kyrkan byggt upp under årtusenden. Berättelsen om vånda och svek, om en orättfärdig rättegång och en grym dödsdom som slutar med att ett stort mörker lägger sig över hela jorden. Berättelsen om eftertanke och spirande hopp och till sist bilden av en tom grav – ett tecken på att död och mörker, trots allt, inte kan vinna till sist. En berättelse som är så stark att den oavbrutet berättats, firats och givit hopp i över 2000 år.

Mörker finns inte, mörker är bara avsaknad av ljus. Om man inte täcker över ljuskällan ibland och funderar över hur det är att existera i mörkret så upphör man till sist att uppskatta ljuskällan, tänker jag idag på långfredagen precis innan jag ska gå ut på en liten vandring.

Har jag med dessa mina tankar blivit en kristen fundamentalist som hyllar kyrkans åldriga ritualer mer än människornas välbehövliga vardagsglädje? Kanske, men jag tror inte det. Människan är en komplicerad varelse med många både fysiska och andliga behov och möjligheter. Jag tror fortfarande att det bästa livet levs i balans mellan kropp och själ, framtidstro och traditioner, vila och arbete etcetera. Och jag oroar mig för att vi de senaste årtiondena slängt ut mycket av det andliga badvattnet, och att vi möjligen då också slängt ut det barn som utgörs av vårt långsiktiga välmående.

Pax et bonum