…bland våra politiker, och egentligen i hela mänskligheten. Jag tänker att persikor är människor som har ett trevligt och mjukt sätt att vara och kommunicera, och samtidigt en hård och stabil kärna av åsikter och etik. Det går faktiskt att vara stark i sak och samtidigt flexibel och mjuk i sätt. Jag skulle dessutom tro att de flesta människor uppskattar medmänniskor av persikotyp. Det är människor som faktiskt har en reflekterad och genomtänkt syn på sina åsikter, men som framför dem milt och gärna i dialog med andra – också sådana som har annorlunda åsikter.
Motsatsen är människor av kokosnötstyp. De har ett hårt skal, framför sina åsikter med hänsynslös hårdhet och söker konfrontation. Men innanför skalet finns en mjuk sörja av fördomar och illa genomtänkta åsikter. I denna sena fredagskväll vill jag nästan inte nämna den typ som är mjuk på ytan och har en lika mjuk kärna, och framför allt vill jag inte fundera på dem som har en hård yta yta kring en hård kärna, för de kan bli riktigt skrämmande personer. Jag tror ärligt att för de flesta människor räcker det med att överväga om man vill vara en persika eller en kokosnöt, och i andra hand om man vill umgås med och låta sitt samhälle styras av persikor eller kokosnötter.
Pax et bonum


