En gång för många år sedan badade jag en höstkväll bastu i den åländska skärgården tillsammans med ett antal andra män. Det var kallt ute, mycket kallt i havet och mycket varmt i bastun. Ingenting konstigt, alltså.
Det visade sig ganska snart att de allra flesta i gänget tyckte att det var en god idé att springa ut och doppa sig i det kalla havet nu och då. Jag och en annan man tyckte att det var en dålig idé och stannade i bastun, eller snarare blev vi sannolikt kvar i omklädningsrummet och möjligen drack vi öl. Hur som helst blev det förstås en liten uppdelning så att de som varit i havet dels pikade oss två som inte varit där, dels beskrev hur väldigt skönt det faktiskt är att bada mycket kallt i samband med mycket varma bastubad. Positionerna kom att bli allt fastare och vi två ”havsvägrare” talade för vår sak, samtidigt som ”havsbadarna” talade för sin.
Så småningom kom jag dock att tänka när jag satt där på bastulaven att nog är jag väl en svag och feg människa som inte vill pröva någonting nytt. Och nog vore väl livet bra mycket roligare om man gick lite utanför sin bekvämlighetszon och prövade något nytt. Jag hade faktiskt aldrig badad i riktigt kallt vatten i samband med bastubad förut, så jag satt ju där och argumenterade mot något jag inte ens prövat. Bara för att jag var svag och feg -tänkte jag då. Nästa gång gänget rusade ut i det kalla vattnet följde jag alltså med och fick en helt ny upplevelse. Jag kände mig stark och modig, tror jag. Men egentligen minns jag nog inte riktigt hur jag kände mig och jag minns absolut inte hur själva badupplevelsen var. Det jag minns är reaktionen från den man som nu var ensam om att inte ha badat i havet.
”Phy phan”, sa han (eller något i den stilen). ”Aldrig trodde jag att du skulle vara så svag och feg, Edgar, att du skulle falla för grupptrycket”. Så där stod jag och och tyckte mig ha varit jättemodig, men bedömdes ha varit jättefeg. Inte vet jag. Är det modigare att stå kvar vid sin ursprungliga åsikt än att pröva det som föreslås av andra? Eller kan man inte svara på den frågan, eftersom allt ändå måste bedömas in casu? Eller skall man helt enkelt inte bry sig om vad andra tycker? Men vad blir det för mänskligt liv om man struntar i alla andra och deras åsikter?
Sånt kan du ju fundera på i bastun i kväll.
Pax et bonum.
JORDAD ANDLIGHET 