Har du börjat tro på Gud?

Jag fick frågan i rubriken på Facebook för någon dag sedan. Möjligen ville frågeställaren ha ett ”ja” eller ett ”nej”, vilket jag av minst tre orsaker inte kan svara. Dessutom vet jag inte alls vad frågeställaren skulle dra för slutsatser av ett sådant svar – oavsett vilket det skulle vara…

Det första orsaken att inte svara riktigt enkelt är ordet ”börjat”. Det gör frågan minst lika svår att svara på som den klassiska kuggfrågan ”är kaptenen nykter idag?” ”Nej” blir förstås alldeles tokigt, och ”ja” leder tankarna åt fel håll; I kaptenens fall till att det möjligen är ett undantag, och i mitt fall att det skulle vara något nytt för mig.

Den andra orsaken att inte svara enkelt är ordet ”tro”. Tyvärr verkar många som diskuterar religion anta att ”tro” är synonymt med ”att hålla för sant – gärna på ett bevisbart sätt”. Religiös tro har – för mig – inte alls den betydelsen. Den betyder att tro på någon i betydelsen lita på, förtrösta på. Ungefär som när någon säger att han eller hon tror på en politiker eller kanske på en fotbollsspelare. Då menar de aldrig att de vill slå fast att vederbörande nog existerar. De säger att den de ”tror på” nog kommer att ”göra sitt jobb bra”.

Det tredje ordet och orsaken att inte svara kortfattat är förstås själva Gud. Jag tror inte på en gammal skäggig man som sitter på en molnkant och skrattande styr allt som händer på jorden med sitt trollspö. Jag menar däremot att det existerar en för oss människor helt obegriplig skaparkraft som på ett gott sätt står bakom hela universum, och också bakom dig och mig.

Så jag kan inte riktigt svara på frågan. Men jag förlitar mig på den skaparkraft som jag är förvissad om att finns. Och jag tror att frågor om själva existensen förtjänar lång reflektion och många goda dialoger. Blogginlägg och Facebook-frågor skall nog bara ses som katalysatorer för sådan dialog.

Pax et bonum